inne, hade ej ännu der förvärfvat nog makt ör att gifva henne någon trös Då dörren öppnades, och Thameroi störtade in, blek och up rörd, såg Catharine upp med en. drömmande blick, som om hon med stor svårighet återkallade sina tankar fjerran ifrån, räckte ut handen mot dottern och smålog sorgset. e Moder — ack, moder höfdingen är återkomm gare är fången hos rebej Catharine tyckte missräkning; hans död I utbrast Thamerou, en! Min tappre krilerna! tan att detta var en hade varit bättre; till och med om han öfvergifvit sin hustru hade varit bättre! Thamerous stolthet skulle i någon mån Ipa henne att bära allt detta, men hvad skulle hon göra vid den köld och lik ghet han förr eller senare ofelbart skulle visa henne? Att han var vid lif och i säkerhet, var ju nästan en olyc Tala, moder! Sä Thamerol — hon är myc kli klagade dottern. Vill du icke hjelpa henne — vill du icke rädda hennes make? Farmoder talar om hämd, men din dotter sörjer sitt hjertas utvalde; du är barmhertig och god — ack, hjelp mig! Tyvärr, min stackars dufva, sade Catharine och slöt henne i sin famn, jag förmår ingenting; rebellerna äro våra fiender och jag kan ej ens komma in i deras läger. Men han är i deras stad — i Albany. Dit kan jag minst af allt våga gå; de skulle då också sätta mig i fängelse. IHvad betyder fängelse elier död! utbrast Thamerou häftigt. Jag ville trotsa allt för att kunna vara honom nära! Följ mig, moder — följ mig dit! Det är öjligt, mitt barn; höfdingen skulle aldrig tillåta det; dessutom skulle vi göra mera skada än gagn. Jag skallskrifva