Aftonbladet – 12 februari 1868, sida 1

Thamerot: Berättelse från Nordamerika. Af författarinnan till Palatser och Fängelser, Zigenarens testamente m. 4. (Öfversättning från engelskan.) Hon hade förlorat mycket af den okufliga viljekraft, som hittills uppehållit henne, och den råa grymhet som omgaf henne, blef henne med hvarje dag vedervärdigare. I samma mån som hennes bättre natur återtog sitt välde, blef hon mild och god som ett barn, men mycket svårmodig. De ord som Butler, likt hvassa dolkstygn, vårdslöst utkastat, medförde dock det bittraste lidandet. Murray lefde ännu, han var i Amerika, ett olyckligt öde kunde än en gång röra dem tillsammans, och detta möte skulle vara lika plågsamt, som om hela den förflutna tiden vore utplånad, och den flydda ungdomens sorger i hela sin första bitterhet återkommit. Catharine var trött vid strider, hennes fordna stolthet och mod hade öfvergifvit henne och hon längtade blott efter att få smyga sig bort till någon undangömd vrå, der hön kunde få dö i frid. Sa Den hårda vantros ande som hon påtvingat sin själ till herrskare, var nu bortjagad; hon kunde ej längre missleda sig sjelf med den falska tro, hvarigenom hon länge försökt stilla sitt samvetes qval. De höga sanningar, hvarmed hon i sin barndom var så förtrolig och som nu åter kommo för hennes y Se A. B onr 3—13, 15—18, 20, 21, 23—27, 29—31, 33 och 34.