— Musik. Under lördagens representation af Figaro återgafs Cherubins parti för första gången af fröken Söderberg, en ung artist, som gjort sina studier vid musikaliska akademien och derefter någon tid njutit undervisning af fröken Hertha Westerstrand, samt redan några gånger uppträdt på Södra teatern. Begåfvad med en välljudande och böjlig sopran intog debutanten genom ett lifligt, friskt och okonstladt föredrag af pagens första, herrliga sång åhörarne till sin fördel; i den senare arian inför grefvinnan förvillades ett ögonblick hennes intonation, men då det icke skedde till följd af den frestelse till afvikelser, som ockorpaefemangets egendomliga förhållande tillsångståmman i detta nummer alltid innebär, an vi att detonerandet, som för öfrigt snart rättades, denna gång berodde på en tillfällighet. Den korta duon med Susanna sjöngs med raskhet och färdighet. I den dramatiska uppgiftens lösning hade fröken Söderberg mycken fördel af sin på en mindre scen redan vunna teatervana, och röjde, ohämmad af nybörjarens rädsla, alltigenom god hållning och liflig mimik, särskildt under åhörandet af Figaros aria i första aktens slut. Under inropningen efter denna aria framfördes debutanten af hr Willman för att få sin andel af bifallsyttringarne, hvilka äfven efter hennes eget första nummer voro synnerligen lifliga. — Barbarinas roll återgafs för aftonen af fröken Widen. Partiet, som blott innefattar ett enda litet nummer, hvilket till på köpet icke ens är helt, är för obetydligt för att vi på grund af dess utförande skulle kunna våga ett omdöme om den unga sångerskan, hvars föredrag emellertid icke gaf någon anledning till anmärkning: Med hänförelse åhörde och belönade publiken fru Michaölis tolkning af den stora arian, och operan gick för öfrigt med den jemnhet och liflighet, som i allmänhet på senare tid gjort den till en heder, likasom den alltid varit en prydnad för vår lyriska scen.