Aftonbladet – 10 februari 1868, sida 1

fallsplan och inom få minuter hade han sin lilla trapp marschfärdig: Ni behöfver bara kringränna huset, sade Sim, så har ni dem allesamman. Folket är der uppe på vinden, och der är inte något fönster som de kunna skjuta genom. Vi kunna taga dem alldeles som i en råttfälla. Så litet blodsutgjutelse som möjligt, Zossar, sade öfversten, och framför, allt måste Walter Butler gripas lefvande. Åro vi färdiga?... Marsch!... Tyst och stadigt!... Framåt! Walter Butler sof ännu på sin träbänk men kastade sig oroligt hit och dit, i sömnen yttrande brutna ord, som förrådde huru till och med hans drömmar fylldes af de grymma planer han uppgjort. Schröder satt och nickade på sin stol vid spiseln, elden hade brunnit ned och det var mörkt i rummet, utom då kolen emellanåt flammade upp för en sekund, för att sedan lemna allt i ännu djupare mörker. Hastigt och tyst närmade sig den lilla truppen af sin sak orubbligt trogna whigs, fulla af bitter harm mot de män, söm så ofta ödelagt deras fredliga hem och spridt död och förödelse öfverallt, der de trängde fram. Huset kringrändes tyst och varsamt, men intet ljud hördes inifrån. I sin inbillade sä kerhet hade de till och med lemnat dörren olåst, och den sprang upp vid första vidrörande af nyckeln. Hastigt hördes tunga steg på golfvet,rummet upplystes af facklor, tända vid den slocknande spiselden, och Walter Butler sprang upp, väckt ur sina drömmar endast för att finna sig i de mäns våld, hvilka han så ofta förföljt. Rebellerna äro öfver oss! ropade han. Hitåt alle man!,