— Nordiska festen. Vi äro i tillfäll att meddela de ordalag, i hvilka grefve C M. Björnstjerna vid festen å hotell Phoenix i förgar afton föreslog skålen för foster landet: Förlåten mig om jag ett ögonblick för edr: tankar långt tillbaka, ja, ända till den mörka he dendomen. Det fanns ctt land, som redan då va Nordens kärna, den segrande folkstammens ko nungasäte; der stod det stora gudatemplet, des voro gudarnes grafvar, der, kring Odens hög, sam lade sig svensk, och dansk och norrman, och alla kände de sig der så tydligt vara ett folk Det landet, det var vårt land, vårt fosterland! Sekler försvunno, kristendomen spred sitt mild ljus öfver den skandinaviska norden, men lust till strid och kamp bodde än i nordbons bröst; då ordnades ett korståg öster-ut, och Finland döptes. Segrare och besegrade voro hvarandra helt olika, till ursprung, seder och språk; snart sammanvuxo de lock så fullständigt, att de båda, under sex århundraden, trodde sig vara ett. Allt var gemensamt, fröjd och smärta, framgång och fall. De sletos slutligen från hvarandra, men aldrig glömmer Finlands ädla folk det land, som gaf det bästa det sjelf egde, sin tro, sin odling och sin frihet. Det landet, det var vårt land, vårt fosterland! Der finns ett land, ett enda, der folkfriheten är lika gammal med historien, der bonden aldrig varit slaf, alltid herre på sin egen gård; der odalmannens röst städse gjort sig gällande i Jlagstiftningen. När detta land hotades af utländskt våld, då reste sig den svenske bonden; förtryckaren flydde, och fritt var åter fosterlandet. Im ny tid gick upp; det var tankeoch trosfrihetens; men mörkrets kämpar voro mäktiga, de tycktes skola gå segrande ur striden. Då uppträdde på Tysk lands slätter konungen öfver ett land, fattigt på penningar och folk, men starkt i förtröstan på ud och sin rättvisa sak. Kampen som då striddes, den sprider ännu sin glans kring nordens klippor, och segren den blef vår, vårt fosterlands. Ensam stod Carl XII med sin ringa hop, mot mer än halfva Europa. Slutligen, efter 9 årsfabel-. aktig framgång, svek segren våra fanor vid Pul