Aftonbladet – 6 februari 1868, sida 2

Jag älskar dig, barn, sade Catharine och smekte dottrens kind. Men icke honom? — O, moder! Försök att älska honom litet, om också blott för min skull. Var lugn, barn, jag skall gitva honom all den kärlek han förtjenar och mera, för din skull, älskade hjerta. Det är så länge sedan han lemnade Wyoming,, fortfor Thamerou. Vi hafva varit här en hel vecka — det är som ett år. Johnson Hall är icke så långt bort att han ej kunde återkomma när som helst nu — är det, moder ? Nej, mitt barn, han kunde hafva varit här i afton. Men din far lemnade oss vid samma tid och har ännu icke låtit höra af SI. . SHar han varit borta så länge? Det trodde jag knappto, svarade Thamerou oskyldigt. Uatharime suckade; kanske hade hon också blifvit af så föga betydenhet för sitt barn? Höfdingen har gått genom ett land der let är tätt med fiender, sade hon, för att ytteriigare pröfva detta unga hjerta. Men han är vis och tapper,, svarade Thamerou stolt. Blotta blicken ur vår höfdings jga skulle skrämma en fiende från hans stig. Men det är strid rundtomkring oss nu. Det kan dröja länge, länge, innan höfdingen sommer ater. Ö, nej; så snart Walter kommer hit, skall an skicka alla våra krigare för att hjelpa len store höfdingen. Catharine suckade åter; det var hårdt att lenna illtundige man skulle så bortstjäla henes dotters hela hjerta. Thamerou märkte cke sucken; hou sprang upp i detsamma och irog djupt efter andan, ty hennes hjerta slog Furtså vild glädje.