Aftonbladet – 5 februari 1868, sida 2

En timme — så! Vi skola se— de hafva ej fångat räfven ännu i alla fall Ja, hvad skall ni göra, sir John ?, frågade Butler. Ingen möjlighet att hålla dem stången — eh? Slåss? sade sir John; nej det är omöjligt. De fördömda skurkarne hafva icke lemnat mig hvarken vapen eller ammunition; det återstar ingenting annat än att fly och hämnas sedan. . Hvem för befälet? frågade Butler. General Schuyler bar af kongressen blifvit beordrad att taga saken om hand, och han har gifvit öfverste Dayton befälet öfver expeditionen, svarade budbäraren. Den skall ej blifva mycket inbringande, om ej min lyckliga stjerna öfvergifvit mig, menade baroneten. Kom hit, Pomp, jag kan lita på dig. Samla ihop allt mitt silfver och packa det ned i jernkistan, som står i mitt skrifrum. Hvad skall ni göra dermed? frågade Butler. : Begrafva det så djupt som jag önskade jag kunde göra med dessa rebeller, svarare sir John. Tror ni jag ämnar lemna det qvar åt dem? I detsamma uppslogs dörren och en högväxt, starkt byggd indian stod på tröskeln. Brant!, utropade båda herrarne på en äng. En a, Brant, svarade han med djup, sträf stämma, Som en riktig narr red jag ifrån indianerna, som skulle följa mig hit, eljest skulle de skälmarne derborta fått ett annat mottagande.s Ni har då inga förstärkningar åt mig, öfverste? frågade sir John. Icke femtio man, svarade den så kal ade öfversten; ni måste springa ä Yinognve