Aftonbladet – 4 februari 1868, sida 3

der synbar anger och bedrötvelse, nvaremot Friberg visade samma likgiltighet som förut under ransakningen. 4 — Dom i Couleurska mordbrandsanläggningen. Carlskrona den 31 Jan. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med rådhusrättens förut afkunnade utslag, dömdes i onsdags förre handlanden Axel Frithiof Couleur att för uppsåtlig mordbrandsanläggning hållas till 8 års straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig för alltid; att för förskingring undergå 1 månads fängelse, att ersätta åtskilliga vittnen, eller i brist af tillgång i enahanda bot undergå 8 år, 15 dagars straff arbete. I afseende på Pilo ansåg visserligen rådhusrätten, att han efter all anledning varit medvetande om Lrandens anläggning: men då bingande bevis ej förekommit, blef han från ansvar änd. Couleur, som erhöll besvärshänvisning, förklarade sig missnöjd med utslaget. — Dråp. Kalmar den 1 Febr. Onsdagen den 29 Jan. hafva sjömannen Sven Larsson samt drängarne Peter, Erik och Daniel Larssöner från Sunelycke dräpt förre nämndemannen Anders Svenssons i Farslycke af Thorsås socken 20-årige son Per August. Den förstnämnde, hvilken isynnerhet misstänktes att ha föröfvat illgerningen, har rymt, hvaremot de tre senare blifvit af t. f. länsmannen Jonsen till länshäktet införpassade. För Sven Larssons gripande har länsstyrelsen afsändt telegrammer till vederbörande myndigheter i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg. — En bättre affär och följden deraf. Vi berättade för några dagar sedan att en arbetskarl i Gefle å auktion köpt en låda med diverse och deribland funnit en summa penningar. I Gefle-Posten läses följande om denna affär: Bagaremästaren Fogelin anmälde den 24 Januari i egenskap af befullmäktigadt ombud för fru Giltzaus sterbhusdelegare vid den hållna auktionen hos stadsfiskalen Röhman, att arbetskarlen Johan Leonard Skoglund inropat å Gältzaus auktion föregående dag ett skrin, hvari af misstag legat förvarade 200 rdr, dem Fogelin begärde stadsfiskalens biträde för att Aterfå. Stadsäskalen tillsade då polis att uppsöka S. och mana honom att besöka stadsfiskalen. På lördagen träffade vaktmästaren Engström sagde 5. och delgaf honom stadsfiskalens bud. 5. kom också upp i magistratens förmak (ej å stadsfiskalskontoret) hvarest han anmanades (ej att återlemna pengarna till egaren) att sätta dem i taka händer tills tvisten om eganderätten blifvit afgjord. S. vägrade härtill, och stadsfiskalen gick då in till magistraten, och frågade huru han skulle göra. S. inkallades med anledning deraf inför magistraten och uppmanades ånyo att sätta medlen i tredje mans vård, men svarade dertill trotsigt nej, hvarpå borgmästaren förordnade att S. skulle gå efter penningarne, för att sätta in dem i bank eler i kronokassörskontoret, och att polis skulle medfölja, för att bringa beslutet i verkställighet. Knappt utkommen i rådhusets förstuga började 5. tedskas, och nedom trappan förklarade han att han ej ginge hem, samt svor och skrek, att polisen ville bestjäla honom. Under sådana förhållanden fattade polisen tag i honom, och med möda fingo de honom till Nybron, hvarest han gjorde ytterligt motstånd och slog omkring sig: — han fördes då framåt, men som ehan blef allt vildare, beslöt stadsfiskalen, för att hindra honom från motstånd, att sätta bojor på honom och gjorde äfven försök dertill; men som en betydlig folkmassa tillkommit och tumult uppstod, afstods från förnyandet af sådant försök. På uppmaning af det församlade folket vick då S. ett stycke framåt, men började åter sätta sig till motvärn, ehuru han dock slutligen förmåddes att gå hem. Folkmassan medföljde, uttryckande sin harm och förtrytelse. Hemkommen svor och väsnades S. samt vägrade lemna fram penningarne. Stadsfiskalen öppnade då chiffonierlaffen, men fann derinom inga penningar, hvarpå hud skickades till stadens borgmästs Ö frågan, huru förfaras borde. Borgmästar k jelf till stället, och på fråga om anledningen till folksamlingen upplystes det, hurusom folkmassan varit retsam och uppeggat Skoglund att ej framlemna penningarne. Härpå tillsade borgmästaren folket att aflägsna sig och icke lägga sig uti poisens åtgöranden, hvilket bemöttes af samtliga med hån och af. med svordomar och sturskhet. Borgmästaren, som vid inträdet aftagit sin hatt och stod med bart hufvud, tillsade S., som stod med mössa på sig, att anständigheten fordrade, det äfven han aftoge mössan. Retsamt genmälde 5., att let var haus mössa och hans rum, och att det ej ingick någon, att han hade mössan på. Borgmästaren sade då: nå, så tar jag ef dig mössan. Så skedde, hvarefter mössan lades på sängen. S. grep senast mössan, satte den åter på sig under svorlomar och ytterst retsamma uttryck. Detta oaktadt förblef borgmästaren lugn. Lugnt och allvarsamt uppmanades nu S. att sätta penningarne vård. Borgmästaren tilltalade äfven folket och manade dem att öfvertala 5. dertill; men allt försäfves. Efter dessa fruktlösa försök att förmå 5. utt godvilligt utgifva penningarne, gingo borgmären och stadsfiskalen derifrån. Fruktance att s afsigt var att förskingra medlen, begärde stadsiskalen i egenskap af ombud för Göltzau qvarstad S:s egendom, hvilken af K. M:ts befallningshafvande beviljades; hvarpå borgmästaren beordrade xekutorn verkställa qvarstaden. För att vaka leröfver, att exekutorn ej skulle öfverfallas eller vindras i utöfningen af sin tjenstepligt, medföljdes van till S. af stadsfiskalen. Exekutorn manade tterligare S. att framtaga medlen, men förgäfves, varpå qvarstaden förrättades, och då S. oaktadt ippmaning vägrade lemna nycklarne till chiffonieen och skänken, togos dessa pjeser oöppnade med itt innehåll, hvilket naturligtvis var för exekutorn bekant, då sakerna voro inlåsta. S. var dervid å trilsk och ursinnig, att han fordrade, det vagan äfven skulle tagas; ja han till och med lyfade ut den, men den bars åter in af förrättningsnannen. Det i qvarstad tagna godset fördes derfter till auktionskammaren, likväl först sedan yt erligare fruktlösa försök gjorts att förmås. sätta nedlen i vård. Senare på qvällen hade likväl S. ngrat sin halsstarrighet och aflemnat penningarne il landskamrer Södermark, hvilken desamma i ärvarande landtränteri deponerade, hvarefter S. terfick sina saker. t