Aftonbladet – 3 februari 1868, sida 1

mera meddelsam. Ja, Schuyler sjelf kunde ej hafva predikat bättre. Han, en kunglig kommissarie! Jag skulle önska indianerna hade stekt honom, när de hade honom fatt — att komma här och rentaf lexa upp mig, en Johnson af Johnson Hall! Som om jag icke hade blifvit skymrfad och förolämpad nog af general Schuyler och hans satelliter, vid Guy Park !s Ar det sannt, sir John, att Schuyler tvinsade er att utlemna den ammunition, som förvarades här? frågade Butler. Tvingade är ett starkt uttryck, kapten Butler,, sade sir John och blef mörkröd af harm vid de förödmjukande minnen som cktes af denna ohöfliga fråga. Han forade mitt hedersord på att jag ej skulle ra vapen mot kongressen, och beg de vapen och den ammunition som våra vänner och indianerna samlat. Jag afslog denna besäran och han ryckte emot slottet. Jag skicade bud till våra indianer och till er; men nin budbärare fann drottning Esther nästan nsam vid Senecasjön. Hela stammen hade ragit bort till en rådsförsamling i Wyoming. Ni var borta och ingen visste hvar ni var På det sättet, kapten Butler, blef jag understödd af mina vänner. Jåg försäkrar att jag ej hade någon aning m Schuylers rörelser, förrän Catharine Monour anlände med sin lifvakt, och hon tvarg nig ju att stanna och låta binda mig; men lagen efter detta galna bröllop var jag på vägen hit. i Jag kunde gerna drifvit förrädarne tillaka med mina högländare ensamt, sade sir john mer och mer upphettad, ty han marcherade hit med bara sjuhundrade man nen Tryon-milisen kom som en getingsvärm mkring oss och ökade hans styrka till treusen. Utan hopp om förstärkningar och