Aftonbladet – 3 februari 1868, sida 1

lans. Hör på, sir John, låt oss tala allvarsamt. Om hvad, min herre? Om pengarne, naturligtvis — om egendomMarne. Jag kan ej gifva er några vidare underrättelser, ki :pten Butler. I!varje kännedom, atom den ni redan eger, om hennes affärer nåste meddelas er af Catharine Montour sjelf. Butler sköt sin stol från bordet och mumade en ed mellan tänderna. Men en tvist ned sir John skulle varit högst opolitisk, och han beherrskade sig genast, intog åter sin plats vid bordet och försökte bringa ett samal i förtroligare ton i gång; hans värd unlerstödde i början icke det minsta dessa försök. s Nå, låt rödskinnen vara nu; vi hafva taat om dessa ting länge nog, sade han. med våld slitande sina tankar från de Granbyska sodsen. Hvad ville den der hetsiga herrn vid Johnsan Hall, efter som han lemnar oss ned, så fö ceremoni ? Åhp, sade sir John, mörknande och tömde tt glas vin i ett drag; han är ett slags sungli kommissarie, bitskickad för att hålla ss alla i styr. Vårt sätt att föra krig, behagar honom ej; just då ni kom, afgaf han n vältalig protest emot att värfva indianerna vå vär sida. Åh, han borde hänga! utbrast Butler och yllde sitt glas. Då kunde vi så gerna rymna landet genast; vildarne arbeta präl tigt— lessutom äro de ypperliga syndabockar, när vi någon gång få lust att falla dem i handtrerket. . Hvad! skulle vi göra oss af med villarne! Åh, det skulle vara att kasta bort våde svärd och bälte på en gång. Det sade jag honom ocksä, sade sir John, om drack glas på glas oeh ständigt blef