Aftonbladet – 3 februari 1868, sida 1

Men Caroline — Catharine Montour — säg mig något om henne! utropade kommissarien, för ett ögonblick förlorande sin sjelfbeherrskning; var hela denna vilda ståt framkallad för att förhöja den ädla qvinnans sjelfuppoffring ? j Jan, svarade sir John, hon stod der midt ibland dem, blek som döden, men fast som en klippa, med sin hand i höfdingens — han var för öfrigt en vacker karl med ädelt och fint utseende, och nätt och jemnt så mycket af de hvitas blod i sina ådror, så att hela saken räddades från att vara vämjelig. Jag har sannerligen knappt i hela mitt lif sett er man med ståtligare, ädlare utseende. Som ni vet var hans mor en hvit qvinna; af henne hade han ärft ett visst behag och fina vanor, som gjorde honom bäde till person och utseende ganska behaglig, synnerligast som indian betraktad. I stället för den vanlig filten eller skinnrocken, bar han en jagtdrägt tung af perlfransar och broderier; hans lå föll svart och glänsande som en korpvinge ned på skuldrorna. Jag försäkrar att er qvinna med mycken bildning och smak kunde hafva varit ursäktad om hon ingatt denna förbwrdelse för den vackre höfdingens eger skull. Det såg ut som om denna beskrifning p: brudgummen ytterligt plågat den engelskt kommissarien; i hans ögon brann en nästar hemsk eld, och hans händer darrade ända ut i fingerspetsarne af undertryckt rörelse. Ocl sålunda blef hon gift? hviskade han mec hes stämma. Ja, hon höll sig tapper, svarade sir John avigseln skedde inför alla de hvita som vorc församlade i min fars slott och inför de sea stammarne som svärmade omkring i skogen men hennes läppar voro bleka då hon utsade sitt löfte, Ja det var modigt gjordt; hon hade