Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 3

och för att göra mycket stora gjutstålsblock täta och utsträcka desamma har man för närvarande intet bättre medel än sådana ofantliga ånghammare, hvilkas anläggning och underhåll dock äro ytterst dyra. Men i afseende på användning af ångtryck öfver pistonen, så kan svårligen derigenom åstadkommas samma effekt, som genom att ytterligare öka hammarens tyngd, emedan mycket häftiga slag verka jemförelsevis obetydligt å midteldelen af stora block, utan torde hufvudsakliga fördelen af ångans användande på detta sätt inskränka sig dertill, att resten derigenom kan vara mindre. Men hvad som förnämligast bidrager att fördyra ånghammare är grundläggniogen till desamma och deras tunga chavotter, hvilka pläga väga 10— 30 gånger så mycket som sjelfva hammarblocken. Kostnaden för grunden och chavotten stiger derför ofta till mer än den för den egentliga hammaren. Emedan vidare stötarne från grunden meddela -sig till hammarställningen samt mekanismen ä -densamma, äro vissa delar deraf underkastade tätare reparationer; isynnerhet äro pistonstängerna utsatta för stark påkänning och hafva ofta blott en ringa varaktighet. Stötarne från hammarfundamentet meddela sig äfven åt marken utomkring detsamma och inverka derigenom menligt på andra i närheten befintliga arbetsmaskmer och murar m. m. På utställningen i Paris förekom en mängd artiklar af smidbart eller s, k. adouceradt gjut gods, och denna tillverkning är af särskildt intresse för Sverge. Sjelfva tillverkningen af smidbart gjutgods är gammal både i England och flerstädes på kontinenten, men bedrifves icke i Sverge. Dylikt gjutgods användes emellertid mycket allmänt till en mängd beslag och andra delar å byggnader och husgeråd, vagnar, seldon och gevär; vidare låsreglar, nycklar, vissa verktyg m. m. Till och med pistoloch bösspipor, bajonetter och saxar göras ofta af smidbart gjutjern. Fabriker för smidbart gjutgods finnas äfven på kontinenten til betydligt antal; de äro 1 allmänhet små och ensamt uppgifves deras antal till omkring 60. Emedan ett från svafvel och fosfor möjligast fritt samt på kol fattigt träkolstackjern anses för ifrågavarande ändamål bäst, så är detsamma så värderadt att ännu i sjelfva England drifvas två masugnar med träkol för framställningen af sådant tackjern, hvilket 1862 betaltes med icke mindre än 9 pr ton. Hr Styffe erinrar att då, såsom nyss blifvit nämndt, rent träkolstackjern törträffligt egnar sig för denna tillverkning, och det är kändt att svenskt träkolstackjern numera utskeppas för att vid densamma användas, så torde en fabrik för adoucerade varor äfven hos oss kunna väl bära sig, helst anläggningen af en sådan kostar obetydligt, och tillverkningen synes kunna, att döma af förhållandet i Licge m. fl. ställen, drifvas med fördel äfven i,lika skala eller blott med 10—15 arbetare. Gjutgods af stål till maskindelar, som äro utsatta för mycket stark påakänning, sasom kugghjuls till vissa maskiner, cylindrar till hydrauliska pressar, propellrar till ångfartyg m. m. har de senare åren fått en allt mera användning. Å gjutgods af Besseme det mycket svårare att erhålla en blåsfrioch vacker yta. Likvisst har hr Styffe å större valsverk sett kugghjulsutvexlingar gjutna af Bessemer-stål, som visserligen haft blåsor på ytan, men likaväl för sitt ändamål visat sig fullt lämpliga. Från gjutstålsfabriken i Bochum, derifrån denna industri egentligen utgått och som deruti ännu synes stå högst, hade till Pariserexpositionen bland annat aflemnats en af stål gjuten lokomotiveylinder med sina ångkanaler och slidskåp, äfvensom 22 st. på en gång gjutna och med vefven ännu sammaningande skifhjul till jernvägsvagnar och för gt flera stora ringklockor, af hvilka en de omkring 346 centner. Naturligtvis var utställningen af krigsmaterieb — och isynnerhet af kanoner — rikhaltig på förlidet års exposition. Hr Styffe betviflar dock, att ens fackmän kunde af sjelfva utställningen bilda sig ett tillförlitligt omdöme, beträffande de särskilda kanonslagens relativa fördelar, helst de utställda kanonerna sällan voro åtföljda af uppgifter om anställda skjutförsök. Bland tackjernskanoner förtjenade, upplyser hr Styffe — obestridligen e svenska, med hänsyn såväl till dimensioner som materialets kända utmärkta beskaffenhet, den största uppmärksamheten. Tackjernskanoner funnos äfven från Ryssland, som numera sjelf lärer tillverka sitt behof deraf, och hvarest alltid de större gö-. ras efter amerikanska metoden, genom kanonjernets smältning i stora flamme-ugnar, . gjutning öfver en kärna, som afkyles med vatten, samt med eldning omkring gjutformen efter gjutningen. De utställda profven I ryskt kanonjern hade till utseendet temlig likhet med en del svenskt, och uppgafs hafva en absolut styrka af 465 pr qv.-linie, hvilken styrka visserligen är stor i jemförelse med den hos vanligt gjuttackjern, men kanonjernet från Finspång skulle redan för de på senare åren der införda förbättrade gjutmetoder visat sig bära omkring 575 pr qv.-linie. : Från England funnos i Paris utställda, dels en hos Armstrong tillverkad kanon af tackjern, med ett af spiraler, enligt den bekanta Armstrongska metoden gjordt centralrör af smidigt jern, dels flera kanoner af Armstrongs konstruktion med centralrör af gjutstål, omgifvet af flera, enligt den Armstrongska metodensgjorda jernrör, dels ock helsmidda kanoner af mjukt gjutstäl, som voro försedda med Whitworthska refflor. Jätten bland alla de utställda kanonerna var dock den ryktbara från Krupp i Essen insända, af degelgjutstål tillverkade reffade bakladdningskanoner af 12 decimaltums kaliber. Den var sammansatt af ett centralrör, vägande 47,000 skälp, framstäldt af ett stålblock af omkring 100,000 skålpunds vigt samt af omkring 20 utanpa detta rör varmt påsatta stalringar, hvilka öfver krutkammaren bildade ett tredubbelt och vid mynningen ett dubbelt lager öfver hvarandra. Kanonens vigt var 1175 svenska centner; de massiva stalprojektilerna till densamma vägde cirka 1290 skålp , de ihåliga med sprängsats fyllda omkring 1150; krutladdningen var beräknad till 118—140 skålp. Kanonen hade 40 refflor af 1,3 linies djup och dess pris med lavett och ram för rekuleringen, allt af