Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 2

märkas. Murray såg upp; han var tydligen djupt intresserad af svaret på denna fråga. Jag skulle tro att hon är lagligen vigd, svarade sir John; hvilken orsak som än Iref henne bit till urskogarne, var grefvinnan af Granby icke den, som af fritt val uppförde sig vanhederligt. Ni skulle tro! upprepade Butler harmset. Jag skulle önska att ega någon annan borven derför än hvad man tror, när det är fråga om ett arf som detta. Ni är viss, sir John, på att godsen äro fideikommiss — att arfsrätten öfvergår på qvinnolinien också — med ett ord... Med ett ord, afbröt sir John med skärande ironi, jag är viss på att edra intressen icke äro i fara; såvida ej något formfel är begånget vid hennes mors giftermål, är er hustru laglig arfvinge till namnet och sodsen; ty slägten Granby utslocknar med den nuvarande grefvinnan. Butler satte sig igen, nästan andlös af slädje öfver denna oförmodade lycka, vida yfver hans vildaste förhoppningar. Ni missförstod mig, sade han, ty till och med han kunde ej undertrycka en viss blygsel jfver att sålunda hafva fullständigt blottat sin sgennytta; jag tänkte blott på Thamerot; hon är en alltför älsklig blomma för att vissna bort i ödemarken. Ni blir poetisk, kapten, sade sir John skrattande; er hustrus fullkomligheter slå era jgon med förnyad makt. Butler låtsade ej höra denna anmärkning, atan fördjupade sig ännu mer i sin egen .ankegång. Säledes om Catharine Montour vore död, unde ingen makti verlden beröfva Thamerod letta arf? sade han. Nej, min herre, svarade sir John kallt. Shawiilehöfdingens dotter skulle öbestridlis