Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 2

frivilliga landsflykt, har aldrig någon annan än hon sjelf förmått uppgifva. Och ej heller hvarföre hon höll till godo med en brun indian, förmodar jag — det är väl också en af de der ömtåliga hemligheterna, som röra henne, inföll Butler uppretad af Murrays stränga blickar, Seså, sir John, det är ej värdt att spilla flera ord på den här saken, ty den har ändå gifvit mig en förtjusande liten vildkatt till hustru, som skar mig och som, mer än det, lofvar att göra mig till en förnäm herre en vacker dag, såvida ej hennes fru moder öfverlefver henne, hvilket nog kan hända, ty den höga damen har en tigrinnas helsa och krafter. Men ni har ej svarat på min första fråga — huru och när blef Catharine Montour vigd vid shawniehöfdingen? Var det en ceremoni som gäller inför engelsk lag? I annat fall har min vilda fågel ingenting annat än sina vackra fjädrar. Anser ni då detta för ingenting ? frågade sir John och visade på vexeln. Ja, jag vet knappt, svarade Butler. För en stund sedan tyckte jag det var ganska mycket, men nu då jag vet huru mycket som återstår synes det mig som om min furstliga mamma hade behandlat mig temligen smaaktigt. Sir John, sade kommissarien, förlåt mig, men ni har icke besvarat kapten Butlers fråga; genom hvilken sammanstötning af tvingande omständigheter kunde ett fruntimmer af så högt stånd och så fin uppfostran som grefvinnan af Granby förmås att ingå en dylik förbindelse med en vild indian? Säkert var det icke af fri vilja hon gjorde AM