Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 2

Det finnes många ädla grunder till ett sådant handlingssätt,, svarade sir John mycket allvarsamt. Det myckna goda hon kunde uträtta bland dessa okunniga vildar, den mildhet hon kunde lära dem och de grymheter, hvarifrån hon kunde afhålla dem... Ah, ant prat!; afbröt Butler. Det är icke värdt att dra strå för gamla kattor, sir John! Inbillar ni er att jag är en så narr, så att jag tror på dylikt? Catharine Montour skulle icke kommit hit af annan orsak? Nej, det ligger någon fördömd hemlighet under allt det här, och förr eller senare skall jag nog taga reda derpå. Jag vill sätta mitt hufvud i pant på att hennes nåd Granby hade spelat ett dåligt spel i England, och ann det lämpligt att försvinna från de höga llskapskretsarne derute. Tig herrel utbrast en stämma som kom de båda andra att spritta till. Våga än en sång foga en förolämpning till grefvinnan Granbys namn, och det är mig ni skall stå ill ansvar derför. Murray hade stigit upp och stod framför len förundrade kaptenen, med brinnande blicsar och beslutsam uppsyn. Hvad tusan har jag då sagt? mumlade Butler. Ni har sagt hvad jag ej kan lemna obesvaradt, kapten Butler,, sade sir John med mera värdighet än förut under samtalets lopp. En af era frågor kan jag besvara utan att gs heligt och så anses äfven af mig. Hvaröre grefvinnan lemnade England är det mig leremot icke tillåtet att sägas men på min .delsmannaära kan jag försäkra att det ej ar af någon oädel eller vanhederlig grund. ITennes lefnad hade varit fullkomligt ren och adelfri, som utan tvifvel denne herre också an iityga, men de egentliga skälen för denna rråda det förtroende, som af min far an-l