Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 2

sen blifva grefvinna af Granby, såsom närmaste arfvinge till detta namn. Murray upplytte åter hufvudet och hans hand knöt sig krampaktigt om stolskarmen. Men med en kraftig ansträngning besegrade han sin rörelse och lutade sig tillbaka i stoen, till utseendet med största lugn åhörande samtalet. Och räntorna — inkomsterna, sade Butler, har ni någon aning om huru högt de bestiga sig? Har ni icke förvissat er derom? frågade sir John med låtsad förundran. Icke fullkomligt, svarade Butler. Ni vet att Catharine Montour ogerna talar om sitt förflutna lif och det är svårt att få ett bestämdt svar af henne med afseende på lessa egendomars verkliga värde. Då, min herre, kan jag nuturligtvis icke omtala något, som hon anser bättre passande utt förtigar, sade sir John. Men det kan då icke vara något ondt i utt göra en fråga angående en egendom, som n gång skall tillhöra mig sjelf? Det kan ej behöfva vara något ondt i rågan, om ni anser det tillständigt att göra len, men det skulle utan tvifvel vara ett rräderi af mig att omnämna något, om grefvinnan önskar skulle förblifva mämndt. Ni har ärft all er fars ridderlighet,, håade Butler; han hade utan tvifvel sina oda skäl för att hålla sitt tysthetslöfte till lenna grefvinna. Sir John rodnade ända upp till hårfästet ch hans läppar sammanpressades hastigt; nen han återhöll sin vrede och svarade med rubbad höflighet: Jag hoppas att jag besitter den ridderighet, som borde vara hvarje sann gentlenans bästa arfsrätt, Hvad iin får ängfr