Aftonbladet – 31 januari 1868, sida 1

I STOTEHRU LM den di san. I vår öfversigt af riksdagens förhandlingar hafva vi omtörmält, hurusom andra kammaren funnit för godt att utan föregången remiss till utskott, men efter temligen uttömmande öfverläggningar, afslå ett par inom kammaren väckta motioner, nemligen hr O. B. Olssons om bränvinsbränningens inställande, och hr Otterströms, om en framställning till K. M:t om åtgärder för Cedertallens plantering i Norrland såsom nödbrödsämne. Deremot ha vi icke kommit att särskildt påpeka, att samma öde drabbat ytterligare tre andra inom samma kammare väckta motioner. ehuru den ena af dem verkligen rörde ett ämne af icke så liten vigt. Men vi kommo att förbise tilldragelsen derföre, att den i kammaren passerade så hastigt och oförmärkt, midt ibland massan af beviljade remisser, att troligen de allra fiesta af kammarens ledamöter icke gåfvo akt på att de deltogo i förqväfvande af ett förslag, som vi drista antaga skulle haft att i kammaren påräkna en gifven majoritet. Denna motion, om hvilken vi tala, var nemligen den af hr Svensen afgifna, om undanrödjande af den sista qvarlefva af censur, som finnes i vår lagstiftning: teatereensuren. Då motionen föredrogs yttrades derom icke ett enda ord. På talmannens proposition om remiss af densamma måtte förmodligen bland svaren hafva ingått ett. eller annat nej, eftersom talmannen fann sig böra derefter göra proposition på afslag, hvilken besvarades af nagra få jarop, och talmannens klubba föll under det större delen af kammarens ledamöter, förmodligen upptröttade af de hundratals propositionerna, icke syntes egna någon uppmärksamhet åt hvad som tilldrog sig och antagligen icke hade ringaste aning om att en motion kastades under bordet, fastän ingen menniska hade yrkat att densamma skulle afslås. Beklaghigen vär motionären sjelf icke närvarande för att söka förebygga det öde, som drabbade hans förslag; men alltsammans gick verkligen så i en handvändning, att det icke är osannolikt att till och med motionären kunnat, i likhet med de flesta tillstädesvarande ledamöterna, undgå att märka hvarom fråga var. Vi ha ansett oss böra särskildt påpeka förloppet vid denna tilldragelse, på det icke en annan gång, då frågan ånyo upptages, man må kunna åberopa den omständigheten, att andra kammaren nu afslog en motion i ämnet utan att bevärdiga densamma med ett enda ord, såsom bevis på att ifrågavarande lika förhatliga som gagnlösa censurrätt af kammaren enhälligt gillas. Någon påstötning i ämnet från representationen lärer väl nu för denna riksdag icke kunna ifrågakomma; men det synes oss nästan som man kunde ha anspråk på att regeringen sjelfmant grepe sig an med afskaffande af teatercensuren, som man borde inse icke medförer ringaste gagn, men väl kan så tillvida vara skadlig och betänklig, då högt uppsätta regeringsorganer måste, så länge censurrätten finnes qvar, anses stå i ansvar för hvad som kan,i ett teaterstycke förekomma sårande för personer, korporationer eller stater, på hvilka anspelningar kunna göras. Sådana saker äro bagateller så länge de endast äro uttryck af en privat persons känslor och åsigter, men de få en viss betydelse och kunna göras till föremål för befogade reklamationer, då de erhållit, så att säga, regeringsmaktens indirekta sanktion derigenom, att de af hennes orgäner tillåtits framträda. a andra som motioner M sen on hr Jöns Päh S, k begäran, att fortsättning af p