O, hvar skall man väl finna frid? Hvar skall man lyckan kunna finna? Bland denna yerldens kif och strid, Blott smärtan står för mig att vinna. Hvad hjelper väl at man är ung Och arbetshågen alltid eger, Då det ej gifs en enda stund, Då man sig födan får förtjena. Man hoppas och man tror på allt, Men blou i sorg sig allt förbyter Och hjertat blifver mera kallt, Dessmer man här i verlden strider. Jag har ej far, ej heller mor, Ej syskon celler slägt jag eger; Jag ensam står på denna jord, I fattigdomens stora läger. Och öfverallt man ständigt hör, Den välbekanta, höga rösten: Nej, plats finns ingen för dig här, Det blir den enda trösten. Men, nu jä frågar hvar och en, I hvilka ädla bjertan slå: Att om ni kan, så gif ett råd åt ynglingen, Som hedrande vill dygdens bana gå. Jag tar den plats, som jag kan få Och alltid hjertligt tacksam vore, Om svar, uti biljett till Alfred H., Inlemnades på Aftonbladskontoret. RT FREE BTF