Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 2

de andra, kunde något reduceras. Att er hofcharge aflönas å utrikesbudgeten förmoda vi vara egnadt att väcka någon förundrar hos dem som utöfva folkets rätt att sig sjelfi beskatta. Så är dock händelsen, i det att hr öfverceremonimästaren — riddaren af Car XIII:s orden, grefve C. A. Ph, v. Saltza — hvilkens befattning, enligt den officiella statskalenderns vittnesbörd, hör till hofstaten uppbär årligen 2000 rdr rmt å utrikesexpeditionens stat. Skulle denna befattning mo förmodan vara en rikets tjenst, så äro viöfvertygade om, att det för en person mec grefve Manderströms genomträngande menniskokännedoms ej skulle vara svart att fun: mer än en, som vore både en dylik befatt ning fullt värdig och tillika villig att för de dermed förbundna, utsökta hederns skull gra tis sköta de maktpåliggande ceremoniös: värfven. Hvad vidkommer de hemliga utgifterna år 1866 uppgående till 21,487 rdr 62 öre, si säger sjelfva namnet att vi om deras nytt och nödvändighet ej kunna fälla ett bestämd omdöme. Men i det vi drista oss att frå flere bekanta fall sluta till ett obekant, före faller det oss ganska rimligt, att de hem liga utgiftssummorna åtminstone ej mera un dantagslöst, än de uppenbara, användts ti för riket nyttiga och oundgängliga ändamå och att säledes äfven de förre tåla vid e inskränkning. Om de sparsamhetsskäl, som för ett år se dan blott alltför litet lyckades vinna repre sentationens öra, sedandess med hvarje da växt i styrka, hvilket vi förmoda att inge vill neka, så torde det nu vara att motse at denna gång den statslyx, till hvilkens under håll anslag nog länge beviljats å tredje huf vudtiteln, varder till gagns, ej blott till nam net, begränsad inom mindre proportioner ä de nuvarande.