hastigt, ehuru Thamerou var för stolt att äga något vidare. Sådana förbindelser räcka aldrig längre än den månad, i hvilken de afslutas. Om nu shawniehöfdingen nödvändigt ville gifva mig sin dotter — var det väl mitt fel? Sådan slags gästfrihet är vanlig bland hans stam. . Och ni vågar påstå att intet annat band förenar er med denna stackars flicka? frågade Mary med mycket allvar och värdighet. Vågar jag? frågade han. Det vågar jag visst. Det vet hon sjelf bäst. Tror pi jag är en narr? Ja, sade en röst bakom honom, om grymhet och falskhet äro narraktiga, då är ni den störste narr jag känner. Huru vågar ni stå här och inför Gud och menniskor förneka löften, som nyss gått öfver edra läppar? Jane Derwent, för din fars skull, tro mina ord. Denna samma afton har jag, kyrkans tjenare och prest, sammanvigt Walter Butler med denna unga flicka. Han begaf sig hit direkte från lägret, der denna akt förrättades. Jag var sjelf på väg till ön i tanka att få hvila i er hydda till dagbräckningen, men hans arm var den starkaste och han var före mig här. Du hör detta?... Du tror ju detta? sade Mary ömt, lutande sig öfver systern. Nåväl, om det också är sannt, hvad gör det till saken ? sade Butler från andra sidan lutande sig öfver henne. Jag älskar dig och eger medel att uppfylla alla mina löften. Kom, der nere i viken ligger ju en båt. Hvem skall känna eller bry sig om denna skogshök I vår verld? Jane Derwent var svag och eländigt fåfång, men icke elak eller lastbar. Troligen bade ej heller Butler väckt någon verklig, djupare kärlek hos henne, Hade det ej vat af förskrätktise för Thumerot, törde hon