Kom, kom med mig nu, hviskade Butler i Janes öra, i det han drog henne närmare till sig och med smekningar gaf eftertryck åt sina ord. Låt den lilla krokiga hexan redika så mycket hon vill. Du är icke säker här. I samma stund jag lemmar di skall du se hennes knif öfver ditt hufvu igen. Hen skall ej låta dig lefva en vecka. Se huru din syster smeker och tröstar henne, som om hon, icke du, varit i lifsfara. Låt dem sitta der, min ljufva flicka; vi kunna hinna stranden innan de sakna oss. Viskola genast lemna Wyoming. Hästar vänta oss 1 dalen. Före dagningen skola vi vara vid Blå Bergens fot. Halft öfverväldigad af fruktan, halft eftergifvande för hans böner, följde honom den olyckliga flickan, och båda begåfvo sig skyndsamt på väg till stranden. Men Thamerou hörde deras steg, sprang upp och ilade efter dem med sådan hastighet, att hon nära nog störtat Mary utför branten vid det första häftiga språnget, Men i nästa ögonblick följde henne Mary, förtviflad ropande sin systers namn så högt hon förmådde. I sin ifver att uppnå ön hade Butler, då 4) Su Å. B rr 3—13, 15—18, 20 och 21.