Aftonbladet – 28 januari 1868, sida 2

DANMARK, I Folkethingets möte förliden fredag före? ogs första behandlingen af förslaget om de restindiska öarnes afträdande. Som vi förut jerättat, hade thinget redan föregående dag, örvandladt till komite, tillstyrkt detsamma. Uferent var B. Christensen: Han yttrade, tt thinget kunde så mycket hellre gifva sitt amtycke som afträdelsen skedde till en stor : tat, under hvars välde det vore att vänta tt öarnes invånare skulle få en ärofull och ycklig tillvaro. Konseljpresidenten yttrade utt regeringen, om än med en smärtsam känla, beslutit sig för att afsluta denna trak— at, emedan hon är öfvertygad att öarnes yefolkning skall komma att åtnjuta samma ycka och frihet under stjernbaneret som hitills under Dannebrogen, att deras materiella istånd skall vinna genom föreningen med Nordamerika och att dessutom moderlandet senom afträdandet erhåller ett vederlag för sina förra uppoffringar, som kunna bidraga att befrämja landets inre utveckling och läka le djupa sår som det senaste kriget vällat. Han uttalade slutligen sitt erkännande af den lojalitet och det tillmötesgående han rönt at den nordamerikanska regeringen och hvarförutan saken ej skulle kunnat genomföras. Thinget antog derpå förslagets öfvergång till andra behandlingen, och i denna som egde cum i lördags middag blef förslaget enhälligt, med 76 röster, antaget af thinget. Enligt en korrespondent från Berlin till Kölnische Zeitung skall prof. J. Larsen icke erhållit uppdrag att som specialfullmäktig, vid sidan af kammarherre Quaade, föra underhandlingarne i Berlin, utan skall han der uppehålla sig endast för att personligen bistå honom med upplysningar om de slesvigska rättsförhållandena. Man vill vidare veta att en öfverenskommelse i afseende på garantifrågan icke är osannolik. Gränsfrågan skall man deremot ännu allsicke berört. I Folkethinget har af Nyholm, Holstein, m. fl. förslag blifvit väckt om nedsättandet af en kommission för undersökning af folkskoleväsendets tillstånd på landet. I Odense hölls den 11 och 18 Januari ett möte af officerare, der skyttefrågan . (skarp— skytterörelsen) underkastades en liflig debatt. I diskussionen deltogo officerare af alla grader. Det uttalades från alla sidor, att det värnepligtiga unga manskapets inöfning i skjutning och kroppsöfningar, före dess inkallande till tjenstgöring i hären, ibetraktande af den korta tjenstetiden, Var oundgängligt nödvändigt, för att den danska hären skulle kunna mäta sig med de större armbernas trupper. Om medlen till sakens befrämjande yttrades, att kompanicheferna. vid hvar permission skulle uppmana sitt folk, och isynnerhet underofficerarne, att inträda i skytteföreningarne; att officerarne böra, så vidt möjligt, vara närvarande vid premieskjutningarne: att officerarne böra inträda som medlemmar i de närmaste skytteföreningarne, samt slutligen att seminaristerna böra förses med de yppersta gymnastiklälärarne armen har. Det framhölls dessutom som önskligt, att i förstärkningen endast skulle tillsättas sådana officerare som ville verka för skyttesaken samt att krigsministeriet skulle särskilt alägga kaptenerna attin-— spektera gymnastikundervisningen i folkskolorna. Debatten vände sig föröfrigt mest om organisationen af kärer, som många ansägo endast i de större städerna hafva en praktisk betydelse. Skytteföreningarne, som allrahögst kunna förfoga öfver de unga karlarne om söndagseftermiddagarne, maste betraktas som förskolor för hären och derför först och främst bemöda sig om hvarje särskilt karls utbildning (skjutning, kroppsöfningar, exercis, isynnerhet de bada förstnämnda). Förhandlingarne voro mycket lifliga, ett stort antal officerare deltog deri, och det yttrades af flera talare, att armen vore skyldig de herrar stor tacksamhet som verkade för skyttesakens befrämjande.