hvita barm; men Mary, rusade fram, grep med båda händer om dn upplyftade armen och hängde sig med hela sin tyngd fast dervid, så att den mäste sjunka, Vill ni döda henne? utbrast Mary. Det är ju ett mord — hon har aldrig gjort er höga! ondt. hamerous vrede riktades derigenom på ett ån föremål; likväl tycktes den ett ögonblick hejdas vid åsynen af ångesten i detta älskliga anlete. Men ett nytt nödrop från Jane bragte hennes raseri ånyo till. utbrott; hon slet sig med några kraftiga ansträngningar lös från Marys händer, och åter blänkte knifven i månljuset, åter lyftade hon armen och tog ett steg tillbaka för att kunna stöta till med kraft. Men en starkare arm än Marys höll henne nu tillbaka. Dolken vreds ur hennes hand med en styrka, som slungade henne till marken; knifbladet blänkte öfver hennes hufvud, slog med en skarp klang mot kllippan, studsade derifrån och föllned i källan Thamerou — qvinna — slaf — huru våsar du röra denna flicka? Butler lyftade Jane från marken medan han talade och hållande henne i sina armar vände han sig mot sin unga hustru, som ångsamt reste sig ur stenröset, dit hans : vand slungat henne. Hon förmådde ej tala; . rennes ansigte var nästan hvitt och hon darade i vana led, som ett döende råddjur.s Slutligen banade sig orden väg öfver hennes kälfvande läppar och hon stammade: Din hand... har slagit Thamerou... och: ör hennes skullla 1 Det var något mer än vrede, som ljöd il: lenna stämma; den hade förtviflans ihåliga l l t lang. udlangsiäna. ..förräderska... mulattska! Gå raka till din wigwam innan jag ED dig vd vid denpy Mökar Mjtter B utröpade Butler