Aftonbladet – 25 januari 1868, sida 4

19,00 balar och xreorgia steg ull (4 d. NEWYORK den 23 Jan: Guldagio 403s. Kurs på London 10958, Bonds 11054. Bomull 17!2 cents. LONDON den 24 Jan. Consols 92,1516. Silfver 6038, För Socker ingen köplust. ENgelskt Hvete var ringa tillfördt och betingade fulla priser; främmande höll sig fast; få Ilaster anlända; marknaden visade en stigande tendens. Korn och IHafre fasta. AMSTERDAM den 24 Jan. Rög på stället 3 fl. högre; på leverans i Jan. 316o, i Mars 320!2, i Maj 315 fl. för läst. PARIS den 23 Jan. 3 proc. räntan 68,32, Italienska räntan 42,60: Mjöl i Jan. 88, i Mars—April 87, marknaden liflig. Den 24 Jan. 3 proc. räntan 68,30. Italienska räntan 42,72. Mjöl i Jan. 88,75, i April —Maj 89 francs för 157 kilogr. Penningeoch affärsställningen 1 otlandet.9 Sedan detta årets början har ingen väsentlig förändring inträdt på den utländska penningmarknaden. Man lider ännu under trycket af allt för stor tillgång på penningar och i England råder verklig oro öfver hvad slutet skall blifva på detta tillstånd, som fortgått ett helt år. Man varnar folk för att nedlägga sina kapitaler i utländska lån; man kan icke inse hvartill de skola användas. Att lemna penningar till banker som betala 1, högst 1 proc. är föga lönande och 3 pEpe. Consols äro icke ens tillräckliga för en stor el af allmänheten som endast eger små kapitaler hvaraf de skola lefva. Det råder en afgjord obenägenhet för nedläggandet af penningar i industriella företag och jernvägar och det är fördenskull lättare att säga hvartill penningar icke böra användas än tvärtom. I England hyser man öpet den fruktan att landet är i tillbakagående hvad handel och industri beträffar, och det löper fara att öfverfiyglast af andra nationer; det har på denna grund gjort ett nedslående intryck att statsinkomsterna under sista qvartalet 1867 visa en minskning af 800,000 vid jemförelse med samma 1866. Det är nemligen accisen och inkomstskatten som minskats, den förra med omkring 380,000 och den senare med 440,000 f. Tullintraderna hafva deremot stigit med 140,000 . Men huru detta än förhåller sig, så är det säkert att budgeten, såsom en insändare till Economist; uttrycker sig, har förlorat sin elasticitet, hvilken under flera år ställt ett öfverskott at 1,000,000 till finansministerns disposition. Det stora bekymmer som hvflar öfver det engelska affärslifvet är alltjemt jernvägarne som våndas under en utomordentlig sväfvande skuld, hvilken de icke se sig kunna undkomma. Här är frågan om en massa intressenter. Anläggningskapitalet af de storbritanniska jernvägarne uppgår till 457 millioner som representeras af åtskilliga slags aktier och obligationer. Man kan föreställa sig hvilket elände: och hvilka olyckor som uppstå när en stor del af dessa papper icke lemnar någon utdelning. En utkommen uppgift öfver resultaterna af jernvägstrafiken under år 1867 visar att inkomsterna under året uppgå till 387s millioner , för 13,802 engelska ml emot 3Tw millioner 1866 för 13,424 engelska mil. Det är således ingen tillökning. Driftkostnaden har under 1867 uppgått till 5010 proc. af inkomsten under det att år 1866 densamma uppgick till 48w proc. och 1865 till 48 proc.; för tio år sedan, eller 1855 uppgingo driftkostnaderna endast till 40 proc. af inkomsterna. Netto-öfverskottet af alla britiska jernbanor var förlidet år öfverhufvud 4100 proc. hvilket Times anser för ett otillfredsställande resultat. Men man må icke föreställa sig att detta öfverskott kommer aktieinnehafvarne till godo. Det finnes naturligtvis jernbanor som lemna en mycket god vinst, men i många fall går den största delen, ja ganska ofta hela öfverskottet åt till afbetalning å vande skulden; detta är, ikland andra, händelsen ned Great Eastern-jernvägen, som har en bruttonkomst af inemot 2 millioner , och ett öfverskott af trafikinkomsten på närmare 1 million, nen ändock icke kan batala en enda skilling i 1itdelning till aktieegarne, och hvars aktier icke ro värda 30 proc. Huru jernvägsfrågan skall lutas är för de flesta en oupplöslig gåta; otaiga planer korsa hvarandra och den förnuftigaste ynes vara den som går ut på att staten skall fvertaga samtliga jernbanorna. En sådan lösing skulle uppenbarligen icke vara någon komliment åt den engelska sjelfstyrelsen, men kanke den som är mest öfverensstämmande med llas intresse. Äfven i Frankrike har nu på nyåret försports lagan öfver tillstånd i handel och industri. Det åstås att man tänker på ett eller annat sätt ringa saken inför den lagstiftande församlingen, å det att de industriidkande : distrikterna må unna officielt tillkännagifva för regeringen sitt nissnöje med den engelska traktaten. Protektioisterna hafva icke ännu uppgifvit sin kamp mot rihandeln, och vilja nu söka om möjligt tt inverka på regeringen; man måste tillstå tt tiden icke är illa vald för att erbjuda ett nytt lag. De officiella uppgifterna om inoch utförel under förlidet års 11 första månader kunna rycket väl nyttjas som vapen iprotektionisternas änder; de visa ett-värde å införda varor uppgånde till 2900 millioner francs mot en export af 729 millioner francs, alltså öfverskjuter importen xporten med omkring 200 millioner, under det tt under åren 1865 och 1866 exporten öfversteg nporten med 400 millioner. Äfven om man taer exporten för sig sjelf utfaller den ogynnsamt ir 1867. 1865 uppgick exporten under de första I månaderna till 2811 millioner, 1866 till 2950 illioner och 1867 till 2729 millioner; det visar g således en stor minskning för 1867 mot föreende år. Men härvid må man väl lägga, märke ll, att minskningen väsentligen uppkommer å var som tjena till födoämnen och råvaror, hvilket erigen har sin enkla orsak uti den missväxt, varaf Frankrike hemsöktes under förlidet år, likail som att detta är skulden till en starkt ökad nport, då af näringsmedel infördes 1867 för 715 ilioner fr., emot endast 446 millioner i hvarje de tvenne föregående åren. Att det på samma ing visar sig någon minskning i exporten af farikstillverkningar är en sanning. Värdet har Hit från 1688 millioner 1866 till 1640 millioner 367, men detta står i fullkomlig förbindelse med n tryckning som under hela förlidet år hvilat ver affärsverksamheten. Vänder man nu blicken från Europa till våra ansatlantiska vänner, med hvilka vi hafva stora färsförbindelser, så se vi ställningen der ännu östlösare. Vi skola här framlägga några fakta ter amerikanska källor. I Newyork finnes för Ifället 50,000 sysslolösa arbetare; alla affärer ;ga nere och det råder en allmän nöd bland de betande klasserna. Af 4000 guldsmeder i Newk äro 1500 utan verksamhet. Af 6000 timmersakna 500 sysselsättning och 1000 arbeta för uf dagspenning; 10,000 hattmakare arbeta blott å 3 dagar i veckan. 5000 jernarbetare, 4000 ci-. rrmakare och 4200 jordarbetare äro sysslolösa. inst 5000 handelsbetjenter äro entledigade och 00 tjenstefolk söka förgäfves efter plats. I Filelfia, den förnämsta fabriksstaden, äro 25,000 betare lediga. Från Baltimore, Boston, Chicago, neinnati och S:t Louis låta underrättelserna icke norlunda och från Södern ingå de sorgligaste rättelser om den olyckliga ställningen, hvarineerna befinna sig; de ville icke arbeta när de nde få och nu är det omöjligt för dem att få bete om de också ville. Kort sagdt från alla håll Förenta Staterna klagas det öfver ett hittills ndt stillestånd i affärerna, arbetslöshet och deröljande nöd. Julhelgdagarne närma sig, skrif3 det från Newyork i slutet af December, men nna fest kommer ej att framkalla mycken glädje Amerika. Det finnes alltför stora olyckor i afrsförhållandena, alltför många sysslolösa arbere, för att denna högtid skulle få den prägel af cka och förnöjsamhet som i föregående år varit Jet; mellan julen 1866 och julen 1867 blir det ir eljlnad. Dåtwmrexndo se affärgmiäin änn ny