Aftonbladet – 25 januari 1868, sida 2

och qvarhöll båda i sin, medan han sträckte sin ena arm upp öfver hufvudet, vinkande åt krigafhe att komma närmare. Vildarne satte sig nu i rörelse, led efte led, kretszefttr krets slöt sig tätare och djupare, tills det unga paret omgafs af en tredubbel ring af facklor, medan ett hvimme af svajande fjädrar, mörka ansigten och glimmande ögon, sträckte sig ända bort till skogsbrynet. Hela denna menniskomassa stod nu orörlig, lydig höfdingens upplyftade hand. Catharine Montour trädde nu ut ur sin wigwam, blek och stolt; efter henne kom missionären så stilla och ljudlöst, att det såg ut som om blott en skugga. glidit öfver gräset. Han intog sin plats framför brudparet, öppnade sin bok och började den högtidliga handlingen. Ett kort uppskof vållades deraf att Butler icke var försedd med någon ring, Catharine drog en sådan från fingret och räckte missionären. Dervid kom hans hand att vidröra hennes: den var kall som is, Det var underbart att höra här, midt i hjertat af urskogen, en andäktig kristens stämma nedkalla himlens välsignelse öfver detta äkta par, omslutet af en krets af råa vildar, som knappast en gång hört den sanne guden nämnas. Men något ändå underbarare var att skåda den högdragne indianhöfdingen, den stolta engelska grefvinnan, presten, det nygifta paret, sakta nedsjunka på knä, och i samma stund hela hopeh af de mörka vildarne också kasta sig ned på marken: och böja sina fjäderkrönta hufvuden i stoftet, medan prestens stämma, klar och genomträngande, nådde allas öron, då han med en bön afslöt den heliga akten. Till och med vildarne sågo på hvarandra med bäfvan och SN RS åt skugeny der du spridde