Aftonbladet – 25 januari 1868, sida 2

Med en verkligt kunglig hållning upplyftade höfdingen björnhuden, som betäckte dörröppningen, räckte handen åt sin dotter och förde henne ut på gräsvallen utanför hennes moders boning. Det uppträde, som här mötte dem, var i sanning storartadt. Hela Shawniestammen hade brutit upp från rädseldarne och genom skogen, i långa rader, vandrat till höfdingens läger. Här uppställde de sig i en krets, led efter led, Fi höfdingen och hans familj inneslöts liksom a: en lefvande mur af indianer i full krigardrägt och med glittrande vapen. De, som stodo inntrst i kretsen, buro vid de slocknande rådseldarne tända facklor, som lågade upp likt en bred gördel af eld rundt lägret, belysande vildarnes brokiga drägter, den täta skogen i bakgrunden och till och med sjelfva bergsryggens toppar. Shawniehöfdingens blickar strålade af lätt begriplig stolthet der han stod på gräsmattan, som vid facklornas röda sken lyste likt guld under hans fötter. Han vinkade Butler till sin sida. Hvite höfding, sade han, för två månader sedån ledde jag min dotter till din wigwam, och i stammens åsyn gaf jag dig henne till maka. Det var godt. Men Catharine Montour är icke nöjd dermed; hon sörjer öfver att hennes dotter skulle gifvas bort utan att hon fick fröjda sig deröfver. Hon säger att ditt folk har andra lagar och att en bustra efter shawniernas sed icke är en laglig hustru hos våra hvita fäder. Catharine är vis och talar väl. Den hvite höfdingen skall taga Thameroå till hustru inför sin hvite broder här, som får sina lagar af den store anden sjelf. Krigare, närmen eder och lyssnen, medan den hvite höfdingen fllngen MG Thenmavbs Hend I Butiks