Jag lemnade honom lägrad framför en dugtig brasa af furu och jerneksstammar, med pipan i munnen afgörande hela skapelsens öden. Catharines panna mörknade, men hon värdigades ej svara på detta pladder. På min ära, fortsatte den unge mannen vänd till missionären, det här är icke mycket roligt. Jag är bjuden på mitt eget bröllop och finner mig omgifven af ansigten, som kunde göra tårar öfverflödiga vid en begrafning. Minsann, om det här skall kallas ett bjertligt välkommen i min svärfaders hus, så skall jag anhålla att få gå min vVäg Presten såg skarpt på honom, men svarade ej. Catharine lyfte upp de skarlakansröda dynorna på bädden och framdrog derunder eft litet schatull, öfverdraget med mörkrödt sammet, inlagdt med guld och med i locket infattade, mästerligt målade medaljonger, hvar och en i sig sjelf en juvel. Derpå framdrog hon under bädden ett ebenholzskrin, som hon med någon svårighet upplåste, ty låset tycktes vara rostadt. Hon ämnade öppna detta skrin, ehuru hennes händer darrade och hennes ansigte var marmorblekt då hon upplyftade locket. Butler följde hvarje hennes rörelse med giriga blickar, men fortfor dock att tala i samma vårdslösa ton som förut. På min ära, sade han med en blick på Thamerous strålande anlete och i det han drog henne närmare till sig, detta smäleende är riktigt uppfriskande när man sett din höga fru moders molnhöljda panna. Hör, mitt hjertä... Han afbröt sig hastigt, ty björnhuden slogs häftigt undan och i dörren stod Shawniehöfdingen, med sin rådsmantel i vida veck draperad omkring den höga gestalten, den stolta pannan beskuggad af en krona utaf skarlakansröda fjädrar, ur hvilken en hög