i skogen, kommer mitt hjerta att slå högt af fröjd. Moder, är icke detta kärlek ? Catharine snyftade högt; hvarje ord från barnets läppar väckte ett minne, som skar henne i hjertat. Tala till mig, moder. Ar du vred öfver att jag älskar honom så? Catharine vred sig ängestfull på stolen; det var som om hon måste dö, tyckte hon. Hade hon flytt till vildmarken blott för att genom sitt enda barn ånyo undergå fordna lidanden? Skulle då följderna af en enda förvillelse evigt drabba henne? Hon lyftade sina hopknäppta händer mot höjden under det hon gjorde sig dessa frågor, och såg mot himlen, der några stjernor lyste med dystert sken mellan de svarta molnen. Plågar det dig att jag älskar honom då? sade Thamerou och gret sakta. Catharine dolde ansigtet i händerna och hela hennes kropp skakades af ansträngningar att återvinna något sinneslugn. Se, sex, hviskade Thamerou och pekade på bergen på motsatta fodstranden, rådseldarne hafva slocknat! Nu, då månen skymtar fram, kan jag se kanoterna på floden. Snart, snart är han härlo Komp,, sade Catharine hastigt och såg upp; vi måste vara färdiga att möta demp, tillade hon och tog sin dotter vid handen för att gå in. Medan hon talade hördes ett prasslande jjud i småskogen, hon stannade och lyssnade; en man kom fram ur snåret och gick stilla bort emot huset. Ehuru mörkt det var, kunde Thamerou dock se att modren bleknade. Det var emellertid endast missionären, som trogen sitt löfte på utsatt tid infann sig i lägret. Han följde qvinnorna in i huset och de satte sig under tystnad vid elden, som brann svagt och kastade ett osäkert sken på