Hr redaktör! I n:r 10 af Aftonbladet för den 14 i denna mår nad finnes intagen en artikel under rubrik Landtbruksöfversigt,, hvaruti följande ord förekomma: Annu. för nägra år sedan klagade våra landtmän deröfver, att spånmålsäfsättningen var trög och, spanmålspriserna låga. Dertill är det olyckliga frihändelssystemet skulden — sade protektionisterne — men edert betryck vore lätt afhjelpt, om blott införseltull åsattes spanmål mjöl. Jag tillåter mig bestrida riktigheten af hvad sålunda förts protektionisterne till last. Deltagande i ständårnas förhandlingar under alla riksdagar från och med år 1844 till och med år 1866, kämade jag, efter måttet af min förmåga, under de örsta 12 åren emot de åsigter, som en mäktig pluralitet inom riddarhuset då hyllade angående nödvändigheten i tull-lagstiftningen af införselförbud och derintill gränsande höga tullsatser i många fall; anseende för min del för både landet och näringarne förmånligast att i allmänhet i tulltaxan bestämma : sådana skyddstullar, som å ena sidan sSporrade näringsidkarne till: omtanka och verksamhet, men å andra sidan satte dem i stånd att uthärda täflan med utlandet. Sedan man likväl år 1856, förledd af de begge föregående årens för landet gynnsamma konjunkturer, kommit till den tron, att Sverge vore rikt nog, för att icke vidare behöfva skyddstullar för sina näringar, utan vore mäktigt att kunna konkurrera med främmande, af läge, klimat och kapitaltillgångar mera gynnade länder, kunde jag icke följa med den häftiga vexlingen i åsigter, utan vidblef dem, som jag förut hyllat, det vill säga, att jag förblef protektionist; och då jag under de många debatterna på riddarhuset vid de senaste riksdagarne: var en ibland dem, som oftast och ifrigast förde protektionisternas talan, torde de åsigter, rörande införseltull å utländsk spanmål, som af protektionisterna hyllades, kunnå inhemtas utaf ett den 27 Maj 1863 af mig åridldarhuset afgifvet yttrande (infördt pag. 498 i 4:de delen af: ridderskapet och adelns tryckta protokoller för 1862—1863 årens riksdag), hvarur jag tillåter mig utdraga följande: Må man emellertid icke tro mig hysa den föreställningen, att den ringa tull, som nu är föreslagen; kommer att .särdeles inverka på joräbrukarnes välbefinnande eller tillintetgöra en betydlig import, ej. blott af ädlare sädesslagen, utan. äfven ladugårdsprodukter i allmänhet. Någon verkan bör det dock medföra. En hufvudsaklig anledfn hvarför jag påyrkar tull å jordbrukets alster, hemtad derifrån, att införseltull derå finnes, på sätt jag i min reservation upplyst, i mer elier mindre mån. åsatt i alla andra länder. Utom detjag icke. kan förklara orsaken till det öfvermod, som ranledt oss, boende i polens grannskap och deröre arbetande i relativt ogynnsamma förhållanden, ätt ställa oss i teten för frihandelsprincipernas genomföranöe i detta fall, kan jag ej finna det annat vara än för Oss-Ogynnsamt och nedslående att med öppna armar afgiftsfritt nödgas mottaga hvad utländningen sänder oss, under det vår export af jordbruksalster mötes och försvåras af tullsatser i främmande länder: Det är ju nemligen gifvet, att om ieke sådane der funnes, skulle ett så mycket högre pris för vår export : komma 0ss till godo, som motsvarar den tull vi måste erlägga. Bäst hade väl i alla fall varit att dröja med borttagande af tullen hos oss, intill dess vi kunde erhålla recipröcitet i andra länder; och att en sådan icke vinnes, om man ej sjelf har pågra motsvarande fördelar att bjuda på, det har erfarenheten nogsamt lärt. oss. Jag öfverlemnar nu till författarens af sLandt