Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 3

huru vred han skulle blifva, nästan försonar mig med alltsammans, oberäknadt de femtiotusen. Hvem i all verlden skulle också kunnat tänka på att uppsöka en arftagerska. midt ibland en hop Shawnie-käringar? Den sista hälften af detta vackra tal hade ingen åhörare, ty Catharine aflägsnade sig vid hans första ord derom, utan att synas betvifla hans löfte att följa henne. Mary blef både rörd och förundrad öfver att se tårar strömma öfver detta ansigte, som nyss syntes så kallt och strängt. Hon blir qvar hos mig — hon blir då min ännu någon tid — jag kunde hafva välsignat honom då han sade detta. Mary hörde dessa ord då den besynnerliga qvinnan ilade förbi henne, och hennes hjerta blödde för den olyckliga modren. Butler stod qvar på berget tills Catharine Montour alldeles försvunnit; derefter sprang han ned mot stranden, och innan Mary vågade sig fram ur sitt gömställe, var hans kanot på vägen till Monockonok-ön. Mary stod som förstenad af förvåning då hon såg den riktning båten tog. Hvad kunde väl föra Walter Butler till hennes ö-hem? Hennes hjerta slog hårdt då hon satte detta besök 1 sammanhang med det samtal hon föregående dagen hört mellan Edward Clark och Jane. Hans båt lade till i den lilla viken, der hennes egen kanot vanligen låg bunden; och då en skarp hvissling i detsamma hördes derifrån, böjde sig Mary framåt, nästan andlös af oro och fästade sin blick på dörren till systrarne Derwents boning. Den öppnades och Jane kom ut med sin bredskyggiga hatt i handen; hon gick med hastiga steg ned till viken. Den stackars puckelryggiga flickan tryckte händerna hårdt mot sitt hjerta och klagade högt, då hon sålunda såg sina misstankar be