Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 3

Dagens plena. rsta kammaren. Vid början af dagens sammanträde uppstod diskussion i anledning af den kungliga propositionen om anslag till jernvägsbyggnader. Grefve Sparre erhöll först ordet och började sitt anförande med ett tillkännagifvande, att han uppträdde såsom ministeriel, det vill säga gillade åsigterna inom ministeren, men vore dock af skiljaktig mening med den kungliga propositionen. Talaren ville lemna ovidrördt beloppet och i stället öfvergå till en annan fråga, nomligen den om jernvägsbyggnadsstyrelsens olämplighet i dess nuvarande tillstånd. Jernvägen har samlat till sig en massa obehöfliga embetsmän, hvaraf de flesta militärer, till ett antal af minst femtio å sextio, och alla dessa för att handhafva ett belopp af kanske två millioner rdr. Denna stora skock af tjenstemän borde afskedas. Talaren anförde som exempel de jernvägar han sjelf varit med om att bygga och der just denna afskedandets princip med fördel blifvit använd. Vid det första jernvägsföretaget. talaren var med om afskedades hela byggnadsstaten, så snart banan var färdig; vid det andra uppstod en strid, ty man ville nödvändigt behålla och aflöna en ban-ingeniör, och, sade talaren, det fordrades hela min kända envishet för att få bort ingeniören, oaktadt hans krumbugter. Men då det kostade mig så mycken möda att peta undan en obetydlig yngling, hur mycket svårare skall det då icke blitva att få bort jernvägsbyggnadsstyrelsens alla ingeniörer. Talaren ansåg att vägoch vattenbyggnadsstyrelsen vore tillräcklig för de arbeten som fordrades vid jernvägarne, och som exempel på huru enkelt sätt äfven dessa byggnadsföretag kunna utföras nämnde talaren att han visste en medlem af vägoch vattenbyggnadskåren, som på en gång byggt fyra jernvägar, utan större biträdande petsonal än en enda ritare. Men det är icke allenast för besparings skull som denna stora stat borde indragas, det är också derför att den är farlig för saken iallmänhet. Taaren uttalade sin öfvertygelse, att jernvägarne skulle varit både bättre byggda och i bättre riktningar om icke denna invecklade jernvägsstyrelse funnits till, äfven att denna styrelse hade på sitt samvete att man kastat ut åtta å nio millioner rdr på sammanbindningsbanan innan man hade något utt sammanbinda. Härefter öfvergick talaren till nordvestra stamvanan och hoppades att ingen skulle misstaga sig på hans mening då han klandrade banans riktning, y ingen inser bättre den vigt som ligger på en förening mellan de båda rikena, och ingen varnare vän af Norge finnes inom representationen. Palaren yttrade att ju mer han kommit i beröring ned norrmännen ju mer hade han lärt värdera lem som dugtiga och arbetsamma, och att de söka tt stå på sin rätt mot Sverge är helt naturligt. Men Sverge bör också hafva ögonen öppna för ina fördelar. Intill dess öfverenskommelser härm blifvit träffade, vore skäl att ej så mycket påkynda arbetena å nordvestra banan. Ir Lagerstråle svarade på föregående talarens nföranden med några faktiska upplysningar, och ämnde bland annat att den nuvarande administraionen af jernvägarne, med dess indelning itrafiktyrelse och byggnadsstyrelse, blifvit åvägabragt å grund af riksdagens pr Huruvida yggnadsstyrelsen fortfarande blefve behöflig komne att bero på utsträckningen af kommande byggadsföretag. Grefve Henning Hamilton ville icke, i likhet ned grefve Sparre, yttra något om sin ställning ill ministeren, eller såsom han tillsvidare ville alla det, statsrådets ledamöter,, ehuru det vore tt nöje för honom hvarje gång han kunde med: em vara af lika tanke, Han delade regeringens : ening att om ett inhemskt lån skall upptagas, ! et ej bör ske till större belopp än omkring 12 nillioner rdr, men ansåg att de af regeringen betämda 7,800,000 riksdalerna icke skola räcka till tt betäcka den uppkomna bristen, utan måste umman ökas till tio millioner och således blott vå millioner komma på jernvägarnes lott. Tal ar dock villig att öka gornvägsanslaget i fall 1868 rs öfverskottsmedel inflöte till större belopp än