Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 2

AA ÄRTER emmemeneond j viss på att ni verkligen kan gifva henne den hemgift ni lofvar? . Detta är kanhända ett bevis på att jag verkligen eger rikedomar, sade Catharine, i det hon uppvek klädningsärmen och visade det lysande juvelsarmbandet; och när ni komI mer till lägret, skall hvarje tvifvel betagas er. Men huru kan jag vara viss om min personliga säkerhet ifall edra bevis icke äro tillI räckliga, eller ifall jag af andra skäl skulle afslå detta besynnerliga tillbud, sade Butler. När era vildar en gäng fått mig i sin makt, kan jag väl knappast sägas ega fritt Val Catharine svarade ej, men ett egendomligt småleende lekte på hennes läppar. Hon framtog en liten hvisselpipa, blåste deri och stod sedan lugnt småleende åt Butlers förvåning, när femtio eller sextio röda krigare störtade fram från de brutna klippblock och kullfallna. trädstammar, som omgåfvo dessa, hvar ock en med sin bössa i handen och med strids.. yxan glimmande vid bältet. Vore förräderi min mening, så ser ni. att makt icke fattas mig, svarade hon. Skulle jag endast lyfta min hand, så vore ni dödens offer innan den åter hunnit sänkas. Men ni har ingenting att frukta; följ mig till lägret, och jag lofvar er att ni skall vara få att vå derifrån om jag icke uppfyller mitt öfte. Ni inger mig förträffliga förhopsningar om frihet, sade Butler och såg Sig omkring på de bruna ansigten som hotande tmgåfvo honom. Catharine gick ett par steg framåt och jjtrade några ord på indianska språket. Ivarje mörk gestalt försvann ögonblickligen från sin plats och hela truppen gick ned på andra sidan om berget. Någre, ögonblick senare syntes en hel flotta af kewmnoter lägga ut från stranden ch fin uppåt floden, mot