Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 2

rande att jernvägsadministrationens fördelning i en byggnadsoch en trafikstyrelse skett på framställning af rikets ständer. Huruvida byggnadsstyrelsen skulle framgent blifva behöflig berodde på den utsträckning. i hvilken jernvägsbyggnaderna komme att bedrifvas, förmodande hr Lagerstråle att i detta fall innevarande år måste betraktas såsom exceptionelt och att för den närmaste framtiden arbetena skulle komma att fortgå i större omfattning än detta år. Grefve H. Hamilton framhöll olägenheterna af att det ena året bedrifva jernvägsbyggnaderna i större skala än det andra, och ansåg derföre anslaget icke böra bestämmas till högre belopp än för innevarande år, nemligen två mill. rdr. Större summa kunde heller icke åstadkommas om man ville inskränka upplåningen till omkring tolf mill. rdr, af hvilka, efter grefvens kalkyler, tio mill. erfordrades för att betäcka bristen vid innevarande års slut, så framt man ville blifva qvitt den sväfvande skulden. Ville man anslå mer än två mill, borde medel dertill på annat sätt anskaffas, och tal., som i sin framställning rörande statsregleringen hade antagit att det till 3,318,270 rdr beräknade bidrag af statsverket till riksgäldskontoret för innevarande år, icke skulle komma att uppgå till mer än på sin höjd en mill. rdr. förklarade nu, att om dessa medel, såsom chefen för finansdepartementet tyckts antaga, komme att till beräknadt belopp inflyta, vore han gerna villig att för sin del anvisa till nordvestra banan ytterligare två mill., som derigenom, blefve tillgängliga. Detta sarkastiska anbud föranledde frih. af Ugglas att förklara, det han ej sagt sig hysa någon visshet att de ifrågavarande öfverskottsmedlen skulle blifva tillgängliga, utan att i detta fall den ena beräkningen vore lika vansklig som den andra. Friherren anmärkte föröfrigt, att det ej vore med klok hushållning förenligt, att alltför ket inskränka anslaget, och att någon fluktuation i byggnadernas omfång nästa år ej komme att ega rum genom det nu begärda. anslagets beviljande, enär nästa år de nu pågående arbetena å sammanbindningsbanan kunde anses i det närmaste fullbordade. I andra kammaren har en förpostfäktning egt rum i den stora frågan om reform af den kommunala rösträtten. Hr John Ericson hade i går väckt motion om tillsättning af ett särskildt utskott för behandling af alla de förslag, som blefve väckta rörande förändringar i kommunallagarne, och ehuru sjelfva denna motion icke innefattade något bestämdt ändringsförslag, kom dock redan den förste talare som uppträdde då motionen i dag företogs till behandling, genast in på sjelfva frågan om den kommunala röstgrunden. Der var hr v. Troil, hvilken, såsom på sin tid medlem af kommunalkomiten, fann sig böra uppträda till försvar för dess arbete och de derpå grundade författningarne, hvarjemte den ärade talaren utbredde sig temligen vidlyftigt om vådorna af den lika rösträtten, och om godtyckligheten i hvarje gradering. En inskränkning af bolags rösträtt och en billig begränsning af röstmaximum var allt hvad hr v. Troil ville medgifva. Afven hr Magnell försvarade med ifver de medborgerliga rättigheternas utminuterande efter bevillningsriksdalern, som han ansåg såsom den säkraste mätaren på insigter och nit i kommunala värf. A andra sidan uppträdde flera talare, som gåfvo uttryck åt det starka missnöjet uti landet öfver nu gällande röstgrund och det oafvisliga behofvet af en reform i detta hänseende, för hvilket ändamål de varmt förordade nedsättandet af ett särskildt utskott, då lagutskottet icke kunde jemte sina öfriga åligganden medhinna att åt denna vigtiga angelägenhet egna tillbörlig uppmärksamhet. Bland dessa talare yttrade sig några, såsom Ola Jönsson och i viss mån hr Hierta, för den lika rösträtten, andre åter afhöllo sig för närvarande från att i detta afseende uttala sig, isynnerhet sedan hrr Lindström, Ivårsson m. fl. erinrat att frågan nu egentligen blott gällde tillsättningen af ett särskildt utskott. Kammaren beslöt slutligen för sin del, nästan enhälligt, att ett sådant utskott skulle nedsättas och att detsamma borde bestå af sju ledamöter från hvardera kammaren. En formstrid af ganska egendomlig art uppstod i andra kammaren vid föredragningen af några motioner, som hr Rudberg aflemnat till talmannen och hvilka blifvit i går af sekreteraren upplästa fastän motionären ej var närvarande. Flere talare ansågo detta förfarande grundlagsstridigt samt att motionerna följaktligen icke kunde komma under behandling. Talmannen åter åberopade, att han, sjelf tveksam, hade vädjat till kammaren, som bifallit motionernas uppläsning. Han hemställde dock nu ånyo huruvida kammaren ansåg dem hafva blifvit i laga ordning afgifna, hvilket genom, votering förklarades ha varit händelsen. Atskilliga ledamöter, som ansågo hela proceduren trunde lagsvidrig, protesterade med en viss häftighet såväl mot voteringenisom mot beslutet. Understöd. Utaf det vid 1865 och 1866 årens riksdag till understöd och AT åt mindre uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn beviliade anslag. 20.000 rår årligen.