Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 2

ehuru han icke kände sig stå på fullt säker grund. Detta skall förmodligen på vårt språk betyda att jag skulle gifta mig med fickan, sade han. Men till och med hennes mor torde väl knappast kunna antaga att jag, ättlingen af en af Englands förnämsta familjer, skulle gifta sig med en halfhvit shawnieflicka, vore hon än skön som en engel och älskvärd som hennes vördnadsvärda mor. Ni har tydligen sett mycket af lifvet, min fru, och måste inse huru omöjligt det är för mig att gifta mig med er dotter, och dock kan jag ej tänka mig hvilken annan tydning, som kunde gifvas åt er besynnerliga begäran. Catharine tvang sig att höra honom till slut, ehuru mörka moln samlade sig på hennes panna. Hennes läppar skälfde och ögonen blixtrade af den vrede och det förakt, som fyllde hennes sinne, vid det högmod och den sjelfviskhet ynglingens ord förrådde. Det oaktadt kan verkligen ingenting annat än ett lagligt giftermål tillfredsställa mig, svarade hon. Hör mig innan pi talar; jag kan erbjuda er hvad som till och med skulle kunna försona er med att göra shawnie-höfdingens dotter till er maka. Nyss skröt ni af er engelska börd och slägt. Ni är ung och fäderneslandet är alltid mycket kärt; ni bör önska att kunna lefva der. Gör min dotter till er hustru, tag henne med er till ert eget land, der hennes indianska blod icke anas, eller icke är en skam, och jag förbinder mig att, en vecka efter ert giftermål, till er utbetala en summa af femtiotusen pund, såsom hennes hemgift — att för alltid afsäga mig henne (här darrade Catharines stämma itet, i trots af hennes styrka) och att icke se henne annat än på de vilkor ni sjelf uppler, NG ör ag Ce nga eve