Aftonbladet – 22 januari 1868, sida 3

Underrättelser från det kyrkliga lifvet i utlandet. I Den historiska uppfattningen af kristendor mens ursprung, hvilken den vetenskapliga bibelforskningens målsmän i utlandet uppställt såsom programmet för sin verksamhet, hår ännu ej lyckats skaffa sig minsta insteg inom de teologiska kretsarne i vårt eget fädernesland. Under det att Sverge inom nästan alla andra det menskliga vetandets och, bildningens områden hållit jemna steg med den europeiska civilisationens allmänna utvecklingsgång, befinner sig den teologiska vetenskapen hos oss ännu alltjemnt stadd i ett det allra bedröfligaste lägervall. Här kan ej i aflägsnaste mån blifva tal om någon svensk teologi, som skulle kunna ställa sig vid sidan af den svenska filosofi, den svenska historieskrifning, naturforskning o. s. V., hvilken vi ju alla med glädje räkna till vår fosterländska odlings förnämsta prydnader. Det allmänna förfarande, som möter oss hos flertalet af våra pietistiskt-konfessionella förfäktare af den allena saliggörande läran, har med den sanna vetenskaplighetens sätt att gå tillväga så liten likhet som möjligt. En vidt utbredd auktoritetssjuka är hos våra bekännelsetrogne måhända det mest framstående grunddraget. Man bugar sig till jorden för än den ena, än den andra af de tyskt-ortodoxa auktoriteterna, hvilka med bålstora loford upphöjas till kolosser i skarpsinnighet och andedjup,. Man aktar sig dervid -visligen från att omnämna hurusom den ena efter den andra af dessa den molerna rättrogenhetens Goliaths-figurer blifvit jemmerligen sträckt till marken af stridsmännen från det läger, der man ännu hyser respekt för sund logik och för, historiska urkunders högt talande intyg. Ännu omsorge. tullare förtiger man naturligtvis det för renärigheten visserligen högst besvärliga, men icke desto mindre obestridliga och betydelsefulla faktum, att nästan alla dessa den nutida ortodoxiens beprisade heroer, en Phiippi, en Hengstenberg, en Thomasius, en Hofmann m. fl. sinsemellan ligga i fejd med hvarandra, förkättra hvarandra såsom af, fällingar och slitas om hedern att få gälla såsom den par preference kristlige och bes kännelsetrogne teologen. Blefve det allmänt