Aftonbladet – 22 januari 1868, sida 2

småle mot henne, då hon gick åt sidan för att ej nedtrampa dem; fåglarnes sånger ljödo glädtigare och luften som hon andades föreföll henne balsamisk. Dock var dagen icke skönare än hundrade andra hade varit. Men det var lugnet i hennes eget sinne, som spridde denna glans öfver hennes omgifning. Hennes hjerta hade vunnit sin första stora seger öfver sig sjelf och det kan ej finnas någon renare lycka, än medvetandet om moralisk rättskaffenhet. Mary hvilade en stund på klippkanten öfver flodens strand, nästan midtemot hennes 5, innan hon gick ned till sin kanot, som låg vid bergets fot. Det såg ut som om detta ställe hädanefter alltid skulle medföra något ventyr för henne, ty knappast hade hon suttit der några minuter förrän det prasslade . småskogen öfver hennes hufvud, liksom föegående dag, och en ung man af ett par och jugu års ålder, steg varsamt ut på den lilla lätform, som sköt ut öfver klippkanten der Mary satt. Det var just på samma ställe won dagen förut sett den indianska flickan. Mary drog sig bakom björken; hon undvek tid helst att blifva sedd af främlingar, och on ville gerna sjelf se hvem denne man var, nnan hon visade sig. Det var en smärt, mgling, knappast öfver medelhöjd, men starkt yggd och de seniga armarne och breda axarne bevisade en styrka, som man eljest icke kulle bafva väntat hos en man af hans växt. lans ansigte var lifligt och själfullt. Pannan, ig och bred, beskuggades af mörkbruna locar; näsan, kanske något för stor för att kalas vacker, var fint böjd och de stora, svarta gonen lyste med en glans; som gjorde att an glömde den fröfre och mindre vackra ormen af mun och haka. (Fortså