Aftonbladet – 22 januari 1868, sida 1

William Johnson gifvit mig. Drottning Esther kom mig till mötes i sin underliga, kungliga lrägt, och med en hållning som kunde anstått en kejsarinna. Hon var då redan nära sextio år, men hennes ståtliga gestalt bar ntet spår af årens härjningar; i hennes svarta hår fanns ej ett enda silfverstrå och hennes ögon voro svarta och genomträngande som Örnens. Hon läste sir Williams bref, under det hon smellanåt kastade hastiga blickar på mig; derpå gick hon fram till min häst, lyftade mig till marken, som om jag varit ett barn, samt räckte mig derpå sin hand att kyssa, Det är godt, sade hon. Du skall hafva en matta i min hydda. Gringwatah skall med egna händer utbreda den för dig, ty vi af de hvitas stam bringa visa tankar och ljufva ord till de röde männen och skola icke arbeta som deras hustrur. Då qvinnor sitta vid rådsbordet, skola de tappre utbreda mattorna och fånga laxen åt dem, Det är min lag! Jag svarade genast attjag medförde guld, vishet och ett troget hjerta till öknen; att allt hvad jag begärde varen vrå i hennes wigWwam, och tillåtelse att få stanna bland hennes folk och lära deras seder och blifva en af dem, tills döden kallade mig härifrån, Det är godt, svarade hon. Detta bref säger att du flytt från många gjutna tårar och burit visdom och guld öfver de stora vattnen. Kom! Jag har en klädning, som jag med egen hand broderat och en krona af eldfärgade fågelfjädrar, och mina qvinnor skola bekläda dig dermed innan min son kommer från rådsförsamlingen hos de sex stammarne, Mina ögon blifva dunkla och jag kan ej längre upptråda wam umperlorna, eller brodera blommor på de rägte ing qvinnde ördnet för min på, Du skull Hiikva