Aftonbladet – 21 januari 1868, sida 3

komsten till Newyork på väg till Mohawkdalen, der jag uppsökte sir William Johnson. För honom berättade jag så mycket af min historia, som jag ansåg nödvändigt för att förvissa mig om hans medverkan till mina planer för framtiden. För honom allena uppgaf jag också mitt verkliga namn. Mot ett högtidligt tysthetslöfte, som aldrig blifvit brutet, placerade jag mina penningar hos honom, erhöll hans löfte att å desamma betala mig en viss ränta, samt begärde en eskort till den indianstam, som bodde i hans grannskap. Bland dessa vildar hoppades jag kunna glömma det förflutna och börja en alldeles ny tillvaro. Detta liknade att uppstiga ur grafven till ett nytt lif mera än något annat i verlden. Jag qvarblef emellertid några månader i Mohawkdalen för att invänta nyheter från England. Jag ville nemligen veta om jag riktigt lyckats dölja min flykt och om man i mitt hemland också verkligen trodde mig vara död. Slutligen kommo dessa underrättelser. De voro sådana att hela min själ skakades deraf. Varnham, min make, var död. Han ville icke tro att jag begått sjelfrhord; och efter noggranna undersökningar, spårade han mig, i trots af min förklädnad, till. London och ombord på fartyget, Han og min förmögenhet i säkra händer, och med nästa fartyg, som seglade till Amerika, följde han mig, 1 hvad a sigt visste jag aldrig; ty skepet förgicks och hvarje själ ombord likaedes. Ofverväldigad af rörelse, tystnade Cathaine Montour och dolde ansigtet i sin vida drägt; flera minuter förgingo innan hon kunde atertaga sin berättelse. Missionären sade ingenting, men betraktade denna märkvärdiga qvinna med djupt deltagande.