Aftonbladet – 21 januari 1868, sida 3

neradt hos en hederlig man, och jag visste att det skulle blifva till punkt och pricka efterleft. Då min agent skulle anskaffa de tjugo tusen pund jag hade bestämt åt Murrays hustru, lyftade han ett kapital af mel än fyra gånger så stor summa. Dessa penningar hade blifvit utbetalade till mig, mer upprörd och orolig som jag var, hade jag glömt insätta dem hos min bankir, så att: vårt hus i London mer än sjuttiotusen pund lågo förvarade i min skrifpulpet, der i er lönnlåda också funnos mina värderikaste juveler. Jag behöfde således ej göra några an. ordningar som kunde leda till upptäckandet af den kosa jag tagit. Om Murray. visste jag blott att han och hans hustru lefde ett mycket indraget lif j ett landthus nära Richmond. Ej heller önskade jag veta mera. Andra natten efter mitt samtal med min sköterska smög jag mig upp och ut till en af huspigornas rum, der jag klädde mig i en af hennes hvardagsdrägter som jag trodde ej så snart skulle saknas, och med några guineer, som jag fann i lådan till mitt skrifbord, gick jag sakta utoch lemnade för alltid mitt hem. Genom parken flöt en ström, som, ehuru smal, dock var märkvärdigt djup. Vid stranden deraf lemnade jag: en del af de kläder jag bar, och gick derpå till fots till närmaste diligensstation, der jag skaffade mig en vagn till London. Jag fann vårt hus stängt, men öppnade porten med min hufvudnyckel och fann i min pulpet orörda de penningar och juveler som jag mer än ett är förut lemnat der. Derpå gick jag, i den förklädnad som gjort mig så mycke nytta, ombord på ett fartyg destineradt till Amerika. Jag längtade bort till ödemarkens ensamhet och begaf mig derföre genast efter an