EE.ONOMISKT. Likheter och olikheter uti det skotska och det svenska bankväsendet.) Vv. Till hvad vi redan anfört, om banksedelsutgifningsrättens begagnande, torde med allt skäl kunna läggas, att banklagen i Sverge öreskrifver, att alla banksedlar skola vara underskrifna af två styrelseledamöter samt af en bankens tjensteman. I Skotland saknas hvarje bestämmelse i detta hänseende. Bruket är, att direktionen bemyndigar tjenstemän att allena underskrifva banksedlar, utan att någon styrelseledamot dermed besväras. Hvilketdera är lämpligast? antingen att hafva eller sakna laglig föreskrift i en så vigtig fråga? Vi komma nu till den kontroll, hvilken vanklagen bestämt till allmänhetens betryggande, och finna då densamma bestå deruti, att vid hvarje enskild bank, förutom de af bolagen valda revisorer, äfven finnes ett af konungens befallningshafvande förordnadt omud, som när som helst eger tillträde till bankens böcker och handlingar af hvad namn och beskaffenhet de vara må. Detta kronans ombud eger bade rätt och pligt, att genom konungens befallningshafvande till kongl. finnansdepartementet göra anmilan ifall nagon öfverträdelse af banklagen egt rum. Finner chefen för finansdepartementet den gjorda anmärkningen förtjena afseende och varder cj rättelse inom en månad vidtacen, så kan ir finansministern anmäla förhäallandet hos regeringen, som eger besluta hela bankrörelsens inställande. Hos hvarje bank kan regeringen dessutom när som helst, genom särskildt: förordnadt ombud, låta anställa undersökning, utan någon gifven anledning eller föregången anmälan och således utan all tidsutdrägt, ifall regeringen skulle anse nagra anmärkningsvärda — anledningar — förefinnas. Dessa kontroller äro ganska skarpa. De kunna väl icke förhindra att bankbolag förJora penningar genom en eller annan persons missbruk af förtroende, men de kunna bestämdt stjäfja alla försök, att bedraga bankernas fordringsegare, och detta är det vigtigaste, ty öfver bankbolagens förluster trösta so nog de, som icke äro bankdelegare. I Skotland finnes icke den ringaste tillstymmelse till allmän kontroll öfver bankernas verksamhet, och man skulle säkerligen der bli ganska förvånad, omen offentlig myndighet begärde att vare sig genom ständigt ombud öfvervaka eller genom tillfälligtvis förordnad person låta undersöka en banks r relse. Det skulle der anses som ingrepp i friheten. Här anse bankväsendets vänner en kontroll, utöfvad samvetsgrannt och utan all, kittslighet, icke kunna annat än gagna bank Å väsendets utveckling. Enskildes förhållande till banken får icke i något fall yppas, säger svenska banklagen, men derutöfver behöfver ingenting döljas. Afven i detta hänseende har man i de bada länderna olika uppfattning. Men innan vi komma till de offentliga redogörelserna, vilja vi i förbigående fästa uppmärksamheten på att de svenska enskilda bankerna äro i lag förbjudna gifva lån och kreditiv på hvarandras bankaktier, hvarigenom fara att på detta sätt blifva intrasslade med hvarandra i händelse någon stor olycka skulle träffa ett bankbolag undanröjes. I Skotland saknas all dylik bestämmelse, hvadan intet hinder möter för det ena bankbolaget att en vacker dag finna sig vara delegare i ett annat bankbolag. De svenska enskilda bankerna få icke inköpa andelar uti andra industriella företag. Detta eger likväl rum i de skotska bankerna, och vi hafva till och med funnit att banker der inköpa sina egna bankaktier för att halla dem uppe i marknadspris. En dylik spekulation skulle här uppenbart strida mot banklagen, som endast tillstädjer bankerna att köpa och sälja räntebärande obligationer, vexlar, guld och silfver. De uppgifter, som de skotska bankerna offentliggöra, äro så dunkla, att man deraf ingenting annat kan se, än att slutsummorna uti debet och kredit öfverensstämma. Consols, utlemnade lån på kort tid och fordringar hos JIondonkorrespondenter och banker i andra orter af Stora Britannien hafva vi sett upptagna under en rubrik och i en summa. Andeli bolaget: Englands Bank och andelar i andra bolag, jernvägsobligationer och andra förskrifningar finna vi upptagna under en rubrik. Slutligen är det ganska vanligt att finna kassan bestå af Guldoch silivermynt samt andra bankens sedlar i en och samma runda summa. Dessa uppgifter lemnas bolagsmännen en, högst två gånger om året och kunna antagas ha till hufvuduppgift att visa den uppkomna nettobehållning, öfver hvilken bolagsstämman eger förfoga, utom i de fall, der bankstyrelsen en gång för alla fatt sig tillerkänd rättigheten att bestämma utdelningen å aktierna. Med det anförda afse vi icke att klandra det skotska bankväsendet. Man hyser till bankerna det största förtroende och är nöjd med förfaringssättet i Skotland, hvilket är allt hvad som erfordras. Men lägger man framför sig en qvartalsuppgift öfver de svenska enskilda bankerna och jemför denna med hvad som bråkas i Skotland, så kan man ej neka till attiförra fallet den fullständigaste öppenhet är radande, hvaremot i senare fallet inga upplysningar stå att erhålla. Vi anse att denna offentlighet i flera hänseenden är gagnande. Den leder till helsosamma jemförelsers anställande, och lottegare i bankerna, hvilka icke deltaga i styrelsen, äro i tillfälle att bedöma huruledes rörelsen för den bank, i hvilken de äro delegare, ökas eller minskas, tillväxer i en helsosam och sund riktning eller aftynar. Dessa uppgifter främja således bankväsendets ute veckling och lemna sammanförda ganska vigtiga statistiska bidrag till nationens ekonomiska förkofran. Det särskilda utskottet har uti 9:0 litt. c. anfört, att enskilda bankerna, äfven efter lagstiftningens förändring (försämring ?), fortfarande böra vara underkastade offentlig kontroll, hvilken ytterligare kunde främjas genom afgifvande, jemte de hittills blott en gång i qvartalet lemnade redogörelser, af likartade rapporter med dem, hvilka af riksbanken afgifvasn. Vi ha oss icke bekant, att riksbankens rapporter med skäl kunna tagas