OCh SIN YFreuCc. Uppstaf nu nal CW SdYadlb litterärt medborgerligt krig som på trettiotalet, så skall Per Gynt sjelf utan t SIC snart träda i skuggan; den har i det et blott gifvit den ttre anledningen. Motstånyi darne ha redan länge stridsfärdiga. En inlåta sig på någon väpnade neutr. veckling ligger egentligen är två bes stått fullt rustade och årighet att på förhand skildring af denna benatur och verkliga utt deri, att det icke ämdt atskilda partier, m stå emot hvarandra under ansedda anre och med lätt igenkänneligt fältrop. Här har man i litterär som i politiskt afseende en mängd odisciplinerade hopar, som vid en massa öfverlöpare, och hvad allmänheten angär, så har hon så mycket annat att tänka på, så manga andra intressen att taga vara på, att hon neppeli ila till bestämda Kanske i sig alltsammans likväl till det lilla anfall af missnöjda maalstrevere,, som rum, så att man denna gång slipper Gyntomachien, under hvilken det väl döma efter äldre erfarenhetsrön, skulle v fara värdt, att man glömde den danske skaldens modiga maning under striden: ränker Saares der Nogen, da huske han, Striden Blot er en Fest — —! Ty när här strides med penna och bläck, så sker det esomoftast på fullt allvar, ja med en vrede, hvars häftighet ofta icke stäri det rätta förhållandet till sakens obetydlighet cller till de stridande parternas krafter. Att slägtet dock blir litet spakare af sig — andra föredraga kanske att kalla det vagare — är något, som man kan öfvertyga sig om genom att jemföra nutidens ton och sätt under en polemik med hvad man ansag nödvändigt för en generation sedan. Vi ha just i dessa dagar bekommit andra bandet af J. S. Welhavens Samlede Skriftern, kanske det intressantaste i hela samlingen, emedan i itiska och polemiska artiklar från författarens första år, småarbeten, beI grafna i den tidens dagblad och ti Ideraf endast kän: dermed är det nästan lekverk, nä nan beskyiler sadana författare som Björnson för Peredanskhed. Ja men, tiden gar I framåt. Hvem skulle för ett par ar sedan, då vära unga författare gingo och gällde sasom kämpar för norsk-norsk råhet,, ha tänkt att de inom så kort tid redan skulle vara ett ) tillryggalagdt stadium. Jag nämnde den andliga ju och få då bland de rätter, på stiania publik då bjödos, icke glömma en af eget slag. Det var en af våra äfven i Sverge kända damer, författarinnan Magdalene Thoresen, som för en talrik och vald församling i fritt föredrag berättade en liten nätt FolI kelivsbillede från vestkusten. Det var med n viss nyfikenhet man mot: äg ett företag, I som hos oås, hvarest de strängaste begrepp rada om gränserna för det qvinliga, skulle ha I blifvit ett bedröfligt nederlat, ifall det icke I blef en fullständig seger. Hade det icke härjt varit en eminent och dertill på sig sjelf mycket säker talang, som kunde öf nna allt : afseende på räddsla och så till sägandes taga åhörarne och åhörarinnorna. med storm, sa skulle den qvinliga frigörelsens sak — emancipationen, tagen i god mening — hvilken i så hög grad tartvar framgang hos oss, genom ett misslyckadt försök ar detta I råkat i en misskredit, som den kansk ha behöft lång tid att komma ifr mig bär upprepa hvad jag i ett föregående bref antydde om det berättigade i den klagan, som stundom höres hos oss öfver vära .qvinnors förtryckta ställning, En sådan kla- gan förfelar målet, då man slungar den mots männen: den borde mycket hellre riktas mot l: -qvinnomna sjelfva, emedan det blott är fa afl dessa, som ha lust och förmåga att arbeta c sig fram till inre och yttre oberoende. Men I finns det en qvinna, som kan och djerfves göra detta, då hånler samhället säkerligen ! icke öfver hennes sträfvan, såframt dettaj! I blott är sundt och sannt. Fru Thoresens offentliga uppträdande ådagalade detta. Dåll man hade det klart för sig, att hennes ide att sjelf genom det lefvande ordet träda ill rapport med sin publik icke härledde sig från). någonting annat än en berättigad önskan ef-)s ter en lifligare vexelverkan mellan författare li och läsarekrets och derjemte såg, att honli fullkomligt var herre öfver den uppgift, honll hade föresatt sig, fanns det ingen, som påjl I Qvinlighetens, vägnar nedlade protest motli I sket eller dess verkställande. Tillåt mig äfven anmärka, att det i och för sig skullelc vara ganska lyckligt för våra författare, I hvilkas litterära verksamhet i allmänhet ärl: I temligen brödlös, om de emellanåt — väl tilll I märkandes, om de ha någon talang i denls riktningen och om de endast penningfikandeli dilettanterna strängt hölles på afstånd — ge-: nom att uppläsa eller berätta sina arbeten: kunde förskaffa sig en tillökning i de tarf-11 liga honorarier, som bokförläggarne se sig i I stånd att bjuda dem. Ty hvarken veder I rande eller landet skulle väl i längden finna sig väl af den läras utförande, hvilken värj litteraturs sjelfskritne paradoxmakare dölen I har förkunnat från taken och i husen, att nemlc ligen snillena bäst uppfödas vid svält och blill allt mer och mer själfulla och sinnrika, ju mera I man tvingar dem att späka kroppen. Såsom vanligt har vid årskiftet någon rö-! relse visat sig i pressen. De stora tidnin-: garne ha hållit sina reglementerade nyars-! predikningar, Morgenbladet i form af några ! I statistiska uppgifter om landets ekonomiska! förhållanden år 1867, Aftenbladet med ett beskedligt försök att röra upp litet i politi-5 ken. Ett par nya fenomener ha visat sig ile form af veckotidningar för menige man —IY en af dem under titeln Folkebladet Idun, hvars öfverskott (-— säkerligen en högst ima-e ginär storhet —) skall användas till under-15S stöd för och utbildande af begåfvade subjek-lu ter af bondeståndet; en annan, kallad Ver-VY dens Gang,, en tredje För Ungdomment (barnmat). I Bergen, hvarest det ändtligenn har lyckats att få upphäfdt ett antiqveradt privilegium på annonser, hvilket en särskilda Itrakteringen hvilka KriTA g l S e S g ti I T l tidning i det förra århundradet hade kommit 1: i besittning af, lofvar man sig ett både qvanfö titativt och qvalitativt framsteg i journalistiskt I k afseende. Huruvida detta löfte skall fc g gas, är väl tvifvel underkastadt; att döma afle statistiska uppgifter öfver det antal på an-lli dra orter utgkna tidningar, som läsas i Ber-b gen, tyckes intresset för journallitteraturenY Tala arava octart dan undarlat na då hav sammandrabbning skola lemna en!. n skall ha brådtom att post1? L bi Ol 0 k n (ö cl a h Yr q r NN 1 v SA (ö