— Isen i vestra skärgården. Ur en redaktionen af G. IL-T. delgifven skrifvelse från chefen å kanonångbåten Gunhild, grefve O. Cronstedt, daterad Känsö den 17 Jan., meddela vi följande: Efter tre dagars friska vestliga vindar, som medfört mycket högt vatten, har nu drif-isen staplat sig, såsom sh dsbon säger, till en ogenomtränglig massa rbugten. Öppet vatten synes dock vid Vinga, sträckande sig sydvart till mellan Tistlarne och Vrångö. Norr Tä Vinga synes äfven fullt af sammanpackad -1S. En brigg och en jakt ligga fast i drif-isen; de söka dock med segel forcera sig mot fast is, men härifrån synas de icke hafva flyttat sig särdeles. Utanför iskanten låg i går ett Farkskepp till ani kars norr om Tistlarne, men så längt in, att det ) troligen icke kunde komma till slags. I går I sökte jag forcera isen, men utanför de yttre skären var det om t komma vidare. En större ångare syntes i går styra mot Vinga, men vände åter till sjös eller nordvart — vi kunde ej med säkerhet se hvilketdera, ty det var i går liksom de föregående dagarne mycket tjockt i sjön. ör försökte i går att gå på isen långs kusten, för att komma nedåt fartygen, som lågo i isen, men det var lifsfarligt, så att jag återvände, utan att våga eller kunna komma dem till hjelp. : Vid Styrsö berättades mig då, att jakten, som synts från Känsö, var öfvergifven; båten var äfven borta. Af papperen ombord visade det sig, att fartyget var tyskt och hade last af ärter oc I säd. Det hade lyckats några öboer att, medelst en båts halande på isen samt bråkande af is här och der, komma ombord. Härifrån syntes de dock i går ännu ej ha kommit i fast is. Efter nattens blåst och regn samt tjockan i dag blir nog isen så sönderbråkad, att vi, om ostlig vind härefter inträffar, snart åter ha öppet vatten in till skären, och derifrån håller jag ränna intill Känsö.