Aftonbladet – 20 januari 1868, sida 1

var borta, tänkte jag oupphörligt på honom minnet af honom uppfyllde mitt hela lif. Min mans sällskap blef mig tröttsamt, ocI dock sade jag oupphörligt till mig sjelf: v hafva intet ondt gjort; den kärlek som m fyller mitt hjerta var aldrig hans, har aldri; förr funnits; den är ren och icke förnedrande Och då jag tänkte detta brunno mina kinde: af blygselns rodnad! Var icke mitt bedrär geri mot min make i sig sjelf en synd! Va det icke orätt att låta honor tro att har ensam egde mitt hjerta? O, huru många smärtsamma stunder upplefde jag ej unde: de två dagarne efter Murrays afresa, då jag oupphörligt slets mellan ånger och tvifvel Men redan kom Murrays första bref, så ömt och grannlaga, så fullt af omsorg för min sinnesfrid. TE kastade bort allt tvifvel, al misströstan. Lyckan ilade tillbaka i min famn, likt ett leende barn till sin moders sköte. Allt tycktes le och blomstra omkring mig. Åter öfverlemnade jag mig åt min första ljufva kärleksdröm och öfvertygade mig att i blotta känslan icke låg något ondt. Då mitt förstånd förkastade denna slutsats, sköt jag beslutsamt dessa tankar å sido. Murray kom till Ashton med de öfriga gästerna, bland hvilka också befann sig en ung fröken af högförnäm slägt, med fint och behagligt väsende. Hon var fader och moderlös och utan förmögenhet, ty hennes fars gods, som bestod af fideikommisser, öfvergick vid hans död till en aflägsen slägting. Således stod hon ensam i verlden, helt och hållet beroende af en rik tant, som blott tycktes vara angelägen att så fort som möjligt blifva af med henne. Mitt deltagande för henne väcktes synnerligen genom denna tants uppförande, som ytterligt knappt försåg henne med medel att uppehålla sin ställning i samhället, och som