ledde en hting debatt. Emot bada förslagen uppträdde förnämligast A. Hage, Tuxen m. fl. på grund af den finansiella ställningen för ögonblicket. — Förslaget hänvisades till ett utskott af 9 ledamöter. UTRIKES. FRANKRIKE. Vi meddela här efter Monitören Morins af telegrafen omnämnda yttrande i lagstiftande kåren den 9 dennes, så vidt det angår den nordslesvigska frågan. Det är icke tillräckligt, sade han, att vi äro oöfvervinneliga på vårt eget område; vår röst måste alltid. fimna så öppna öron i Europas råd, som vi ha rättighet att fordra, och som förhållandet oupphörligt varit. Vi måste kunna säga till Italien: Glöm icke! Vi måste kunna säga till Tyskland: Att I hafven konstituerat er nationalitet, väcker icke misstroende eller bekymmer eller afvoghet hos oss... (Kammaren gifver tillkänna, att den delar denna åsigt). Men likväl med ett vilkor, nemligen att I sjelfve ären rättvisa mot de kringboende nationaliteterna,. att I verkställen Pragfördraget, att I icke i oändlighet dragen ut på tiden med verkställandet af 5:te art. i nämnda fördrag, att I sent omsider fädernesland. (Kammaren gifver åter tillkänna, att den är af talarens mening). I torden icke taga illa upp, mina herrar, att jag tillåtit mig denna digression; den är icke för tidig, och jag kunde icke uppskjuta dessa lanmärkningar. Underhandlingar äro inledda om verkställandet af 5:te artikeln i Pragfördraget, och dessa underhandlingar draga ut på tiden; det är godt, att man får veta, att Frankrike icke kan vara likgiltigt för deras utgång (bifall). Jag tackar er, mina herrar, för det I tillåtit mig här uttala en sympati, som I alla delen, för ett redbart och ädelt folk, vår gamla och trofasta bundsförvandt. Tidningen La Situation anmärker i anledning af detta yttrande: Vid hvarje annat tillfälle skulle kammaren måhända endast med otålighet ha funnit sig i en digression af denna beskaffenhet; men Preussen räknar lyckligtvis endast få vänner i lagstiftande kåren, och vi se att Morins ädla ord besvarades med deltagande och bifall. Dessa nya vittnesbörd skola göra ett djupt intryck i Danmark. NORD-TYSKLAND. Ett telegram från Berlin till Agence Havas, som blifvit upptaget i alla franska blad, meddelar, att grefve Bismarck vid en jagtfest, der den högre preussiska aristokratien var samlad och talet föll på den nuvarande politiska situationen, förklarade, att spöket af ett krig med Frankrike var en ren fantasibild och att man icke hade den minsta grund att oroa sig i detta hänseende. Senaten i Libeck har den 7 dennes. tillkännagifvit anslutningen af de libska enklaverna i hertigdömet Lauenburg till tullföreningen. Enligt Hamb. Nachr. ha de tyska valmännen i Haderslev beslutit att skicka en petition till preussika deputeradekammaren, hvar! anhålles, att framgent vid valen hvarje vald kandidat, som icke strax efter valet vill beqväma sig att aflägga ed på den preussiska författningen, må betraktas såsom icke vald. Det händer icke sällan, att militärer i Slesvig och Holstein taga sig afdaga, antingen detta nu härrör från den stränga militärdisciplinen eller af andra skäl. Sålunda ha nyligen i Rendsborg en underofficer och en trainkonstapel begått sjelfmord. Ett cirkulär, som erkebiskopen af Posen, grefve Ledochowsky, utfärdat till presterskapet i sitt stift, far väckt lifligt missnöje inom den polska pressen; erkebiskopen uttalay sig i sjelfva verket i nämnda herdabret mot hvarje inblandning af presterskapet i den olska rörelsen och uppmanar detsamma att icke betjena sig af andra medel än dem kyrkan tillåter för utvecklingen af folkets uppfostran. SYD-TYSKLAND. Baierska riksrådskammaren började den 10 dennes öfverläggningarne angående värnepligtslagen. I generaldebatten yttrade furst Hohenlohe, att Baiern icke kunde underlåta att öka sina stridskrafter, då det hade alla andra makters exempel för ögonen. Generalen grefve Bothmer, som derefier erhöll ordet, kom i sin jemförelse mellan de olika beväringssystemerna till den slutsatsen, att det preussiska systemet förtjenade företrädet. ÖSTERRIKE. Orsaken till general Johns omtalta beslut att återlemna krigsportföljen före delegationernas sammanträde tros vara en skiljaktighet, som yppat sig mellan nämnde minister och hans kolleger i frågan om Wiens befästande. Detta förslag har lifligt upprört Wiens befolkning, och stadens magistrat afgaf redan förra året lifliga protester deremot. Inför den enhällighet och kraft, hvarmed den allmänna opinionen upprest sig mot ett dylikt förslag har den nuvarande ministören icke velat vedervåga sin popularitet genom att vid sitt inträde fullfölja förslag, födda midt under krigets vexlande skiften, och den officiösa pressen försäkrar således att kabinettet Auersperg ämnar låta befästningsplanen sofva i ro bland krigsministörens luntor. Den officiella Wiener Abendpost förklarar sig bemyndigad att förneka berättelsen om en not, som det österrikiska kabinettet skulle ha tillställt ryska regeringen, och hvari skulle ha begärts förklaring öfver förmodade rörelser af tyska trupper. Kejsar Maximilians likbegängelse kommer att ega rum i Wien i morgon. Trill borgmästare i Prag har en utpräglad czechisk partiledare, dr Ieopold Klaudy, blifvit utnämd. Tyskarne, som blott förfoga öfver 9 af de afgitna 90 rösterna, kommo alldeles icke med i beräkningen. I Bränn har i förra veckan firats en Giskrafest, om hvilken tidningarne meddela spaltlånga beskrifningar. Festligheterna synas ha antagit. storartade proportioner: festligt mottagande på bangården, procession af korporationer, fackeltåg, banketter o.s.v. Giskra har gjort staden betydliga tjenster, särdeles vid tiden för den preussiska ockupationen, och bland de nva minstrarne måste han vara gifven danskarne i Slesvig tillbaka åt deras