— Baptistvigsel. 1 Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning läses: Förliden söndag (den 12 dennes) ingingo tvenne af baptistförsamlingens medlemmar här i staden ktenskapsförbindelse med hvarandra å baptistrsamlingens bönesal, i närvaro af öfver 200 tillstädesvarande vittnen, på följande sätt: Efter predikans slut på förmiddagen tillkännagaf församlingens äldste, hr F. O. Nilsson, att brodern G. Eriksson och systern C. Öberg för honom tillkännagifvit sitt beslut att ingå äktenskap med hvarandra, och att de sjelfva önskade göra det nu, offentligt, inför de församlade. Hr Nilsson redogjorde hvarför de nämnde personerna icke läto stadfästa sitt äktenskap genom den presterliga vigseln; beklagande, att de svenska medborgare, som utträdt ur statskyrkan, icke kunde njuta samma förmån, som den mosaiska religionens bekännvare i riket, att nemligen få äktenskap stadfästadt inför borgerlig myndighet. Han hoppades dock, att genom rikets lagstiftande makt snart en ändring torde komma till stånd, och att det protestantiska Sverge ej länge skulle kunna uthärda att stå efter det katolska Österrike i sannt kristlig lagstiftning. Derefter uppträdde brudgum och brud, tagande hvarandra 1 band, hvarvid E. riktade några ord tilde församlade, angående orsaken, hvarför han. och hans trolöfvade ej kunde låta viga sig enligt statskyrkans ritual; deras samveten tilläto dem det icke, emedan de helt och hållet hade utträdt ur svenska statskyrkan och ej kunde erkänna presten som Jesu Kristi tjenare. Vändande sig till sin trolofvade, yttrade han: Jag Gustaf Eriksson tager dig Carolina Öberg inför Gud och dessa församlade vittnen till min äkta hustru och lofvar med Guds bistånd att älska och vårda dig med all trohet som din äkta man, tills Gud genom döden oss åtskiljer.. — Bruden svarade: Jag Carolina Öberg tager dig Gustaf Eriksson till min äkta man och lofvar inför Gud och dessa församlade vittnen att med Guds bistånd älska och bistå dig som din trogna tillgifna hustru, till dess Gud genom döden oss åtskiljer. Derefter uppmanade församlingens äldste de tillstädesvarande att förena sig uti att nedkalla Guds välsignelse öfver dessa, som nu på ett lika så rörande, som högtidligt sätt, inför Gud och hans församling förbundit sig till äkta makar. — Det hela afslutades med at sjungandet af en passande andlig sång, hvarefter detta sjelfvigda äkta par mottog hjertliga lyckönskningar af alla sina tillstädesvarande vänner.