Aftonbladet – 16 januari 1868, sida 3

seglad bok — jag visste ej att en sida en gång skulle slås upp deri, som hela min själ skulle darra vid att läsa. Min mans förmögenhet tillika med min egen var mer än tillräcklig för våra behof Vi hade beslutat att lefva för oss sjelfva. uppfylla våra pligter och förkofra oss sjelfva i bildning och själsodling. Det var så mina föräldrar skapat sin lycka. Lifvad af dessa oskyldiga förhoppningar, tog Jag, en glad och lycklig hustru, mitt fordna hem i besittning. Vår umgängeskrets var högst inskränkt, och tre år förgingo i nästan ostörd glädje och utan att jag hyste en enda önskan som gick utom mitt eget hem. Vid denna tid föddes oss en dotter, ett förtjusande barn, och i fullheten af min fröjd glömde jag att fråga om det fanns någon lycka som jag aldrig smakat. På fjerde året efter mitt giftermål mottog familjegrafven ännu en gäst — det var min faders broder, James, grefve till Granby. Georgiana, min kusin, öfverlefde honom knappt ett år, och så hände det sig att jag, som aldrig drömt om rang och rikedom, vid tjugotvå är fann mig vara grefvinna och egarinna till en af de största egendomar i England, ty Granbyska titeln såväl som egendomen öfvergick till både manliga och qvinliga arfvingar och jag var den sista af vår slägt. Först blef jag nästan yr i hufvudet af min hastiga upphöjelse; södan, som om en enda solskensdag hade varit nog för att mogna min nyss knoppade äregirighet, inträdde hos mig en genomgripande förändring. En ny och lysande bana hade öppnat sig för mig; syner, taflor af makt, storhet och lycka framställde sig för min inbillning Den glada tillfredsställelsen hvari jag hittills lefvat var för alltid förbi. ; Varnham delade icke min oroliga glädje; han var af naturen lugn och tänkande, hans smak ledde honom att föredraga den stilla, husliga trefnaden framför allt annat. Hvad lycka kunde han finna i den lysande framtid, som nu låg framför oss? Från denna tid såg jag ständigt i hans blick en skugga, liksom en aning om kommande onda dagar, och