Aftonbladet – 14 januari 1868, sida 3

under samma tid det föregaende aret. KSO AREA HMrönikea Stockholm är icke längre någon hufvudstad af fjerde rangen, den täfiar med Paris, ty här finns operamaskerader. Det är visserligen icke längre någon, nyhet, men som vi udrig dansat tillsamman på stora operan, så san jag möjligen hoppas att fröken tar på ig sin domino och följer med. På Gustaf Adolfs torg har den skådelystna nassan redan samlats och helsar med skrän och hurrarop alla balgäster, som dyckas ränga fram till ingången: något som i sanning icke är lätt, ty först och främst är hoen tätt packad, och för det andra kan man omöjligen erhålla någon upplysning om hvar ngången är belägen. ! Ett par marschaller skulle vid ingången till barriören varit på sin rätta plats, för att ;jena som ledstiernor, men en så ljus ide hade icke uppstått hos arrangören. Men det blir kanske nästa gång. Måtte då också våra förekommande poliskonstaplar hafva bättre reda på sig och icke göra som nu, ty de som postera vid operakällarens hörn visa balgästerna ner till hörnet vid strömnen, och de som stå vakt framför andalusiskans kafö säga att ingången är uppe vid OR TTS. Andtligen stå vi i den varma förstugan. Men något hvimmel af masker syns icke till, Blott några dominoer, och en skara herrar i frack, gå uppför trappan. Vi följa efter och stå nu i den kungliga logen, derifrån trappan leder ned i salen. Här är punkten der man kan bäst öfverse det hela. Från den. kronbeströdda estraden klingar musiken och dansen har redan börjat. Logeraderna stå tomma på åskådare, men i salen trängas de danslystna tätt som myggen om sommarqvällen. Der hoppa två papegojor, der går en son af fru Pastrana. Der fäkta ett par Pierroter med sina träsvärd och ett landtligt par dansar gamla valsen. Hej! der svänga tre dalkullor om med sina kavaljerer och ett stycke längre bort fiskar en neapolitanare i.grumligt: vatten. Karaktersmaskerna äro dock lätt räknade, men icke de svarta, hvita, röda, blå och bruna dominoerna. De likna en skock brokiga fjärilar, som fiaddra fram mellan gaslågorna. Ett fruntimmer i brokig domino är verkligen lik en fjäril, ty hos henne ser man ingenting annat vackert än de granna vingarne, och så snart som masken täcker hennes anlete träder hennes fjärilsnatur i öppen dager. Nu kunna vi icke stå stilla längre. En vals af Gungl sätter själ och kropp i rörelse och vi ila fram på den svindlande stråten. Hjertat bultar som en spikhammare och spetsarne på roben gunga upp och ned, som förda af svallande vågor. Hvad den valsen är gudomlig! hviskar ni och gör min af att vilja dansa rakt in i evigheten, men lyckligtvis tystnar orkestern, och ni måste stanna innan er kavaljer ger upp andan. Här är en hviloplats, men kanske ni hellre vill gå trappan upp till foyern, der konditorn dukat upp sina förfriskningar. Säg blott hvad som behagas och er önskan är uppfylld. Frukter, tärtor, viner, likörer och lemonader. Utmärkta varor och uppmärksam betjening, som man är van att finna hos hr Lagergren. Också smälla champagnekorkarne och glasen klinga hela linien utefter. Lyssnar man till rösterna omkring, så vore man frestad att tro sig vara i Paris, eller åtminstone förflyttad till en af Gustaf den tredjes maskerader. Öfverallt flyga franska glosor genom luften och här och der föres en fullt parisisk konversation. Tala till hvilken mask ni vill och hon eller han skall svara er på franska, efter Ollendorfs metod. Det vittnar godt om språkbildningen i vår hufvudstad, och man hör att det icke är utan orsak som svenskarne blifvit kallade nordens fransmän. I foyern här näst intill står en af hr Ahlrerissons vackra figurer, som blicka på de förbigående med bön om. en skärf åt nöden. Den andra har fått sin plats vid ingången till operakällaren, men det är icke utan besvär att kunna få rätt på almosesamlaren. Om de fattigas recett blir ringa, så kommer det sig deraf, att man placerat de vältaliga bilderna på ett sätt, som gör att de blifva förbisedda af mängden. Man borde ha kommit ihåg, att ingen maskeradgäst tänker på att söka upp nödens förespråkare mellan en vals och en frangaise, men att hans kassa gerna öppnar sig, då bönemannen ovilkorligt hejdar hans steg med sin framsträckta hand. Vill ni supera, så har ni att välja på barnteaterns lokal, eller våningen derunder. Dernere möta oss dekorationer och långa rader af dukade bord, der kristallen den fina står färdig att emottaga skummande nektar. Den, som en maskeradafton besöker operakällaren kan omöjligt förstå den gamla visan om glada kunder, som hysa en oöfvervinnelig svaghet för detta ryktbara Bacchi tempel. Och hvarför? Jo, den qvällen är det källaren sjelf som är mer än lofligt svag, och kunderna måste framförallt vara starka i kassan. Matsedeln är indragen till en fjerdedel, men priserna äro fördubblade: Det synes tydligt att källarmästaren icke väntat sina ordinarie kunder, utan velat bereda sig en extra recett. Men ännu ha vi ju icke sett de väntade öfverraskningarne. Kom låt oss åter skynda upp i salongen. Blåskäggsfrangaisen spelas upp, och om ni vill ha den blå och hvita pierroten till vis å vis, så dansa-vi med. AT At vt Tittar 44 TT FOT IPO RAR SYRE Ton DT TR