Aftonbladet – 14 januari 1868, sida 2

— Skendöda. I N. D. A. läses: År 1821, de sista dagarne af Januari eller första dagarne i Februari, tillropade postkarlen vid kommendantsflygeln gevärsposten vid Slotthögvakten, att ett ovanligt buller hördes från den närbelägna Storkyrkan, hvadan Kan förmodade att, då ingen vid den nattliga timman borde kanna förehafva något arbete der, våldsverkare möjligen hade beredt sig inträde i templet. Saken rapporterades till vakthafvande officeren, som afsände ett par man till klockaren, hvilken åtföljde till kyrkan och öppnade densamma, då allt befanns tyst, men den hiskliga synen mötte, att på en likkista, som var uppställd i koret på en katafalk (om jordfäst eller insatt för jordfästning dagen derpå minnes. ej berättaren), var fotgafveln ursparkad och Kkistlockett rubbadt ur sitt läge, samt liket liggande i oordnad svepning vändt på sidan. Berättaren, för hvilken den hemska synen ännu står liflig, vill minnas att det var natten till en fredag, som detta passerade, helst han sjelf deltog i vaktgöringen vid detta tillfälle. Flera äldre stockholmare torde kunna erinra sig den ännu år 1822—23 lefvande åldrige majoren Liljehorn, hvilken i sällskapskretsarne berättade om sin bisättning i Klara församlings grafkor och underbara räddning från verklig död, hvilken först inträffade många år efter den här påpekade händelsen. fn dylik händelse kan meddelas af en ännu lefvande person, hvilken varit ögonvittne till följande i Finland år 1815 passerade. På garnisonshuset i Sveaborg fanns en patient, en skeppsgosse vid namn Hopp, intagen, men afled, enligt jourhafvande läkarens försäkran, en afton emellan jul och nyåret. Straxt efter döden tillknöts, såsom bruket då der var, det lakan, hvari den: döde låg, vid hufvudet och fötterna, och på en under dessa knutar instucken stång utbars den döde inom en timma efter det konstaterade dödsfallet uti en bod, belägen i en af vallarne, försedd med ofantligt stora portar, endast tillstängda med en grof klinka på yttersidorna. Senare på natten hörde den ofvanpå vallen posterade ryska soldaten ett starkt bultande på dörrarne till den bod, hvari den döde blifvit lagd, samt bedjande rop om hjelp. Den vidskeplige ryssen vågade emellertid icke sjelf, förrän han fått tillkalla hjelp af flera kamrater, aflyfta stängslet, då den återuppståndne Hopp blef inburen och lagd i samma säng, der han några timmar förut hade adflidit. : Pojken tillfrisknade småningom och lefde ännu hösten året derpå, då berättaren lemnade Finland för att bosätta sig i Sverge. RN td Hl srne Sgt rna bk NE