Aftonbladet – 14 januari 1868, sida 1

gr Thamerou). Berättelse från Nordamerika. Af författarinnan till Falatser och Fängelser, Zigenarens testamente m. nn. (Öfversättning från engelskan.) Utan att fråga om orsaken till dotterns långa frånvaro, som så mycket liknade en flykt, drog Catharine henne med sig bort till hvilobädden, och då hon fick se brödet och bären orörda, tvang hon henne att äta, medan hon sjelf vred fuktigheten ur Thamerous långa hår och räckte henne en torr klädning. Hon lade till rätta de mörkröda dynor, som tjenade till hufvudgärd, drog pelstäcket väl öfver sin dotters axlar och satt bredvid henne tills dess det uttröttade barnet hade somnat. Först då utbytte hon sjelf sin våta drägt mot en annan och lade nytt bränsle på elden. Den dystre höfdingen kastade sig på den andra hvilobädden och Catharine blef iemnad allena med sina tankar. Hon smög sig åter bort till dotterns bädd, och varma och ömma känslor fyllde hennes hjerta vid tanken på detta kära barns fara och räddning. Hon tvang ej, som hon brukade, dessa känslor tillbaka, men lät dem öfverströmma tills de vppfriskade hennes hjerta, som dagg på en vissnad blomsterbädd. Tankar på det fordna heromet, D slägt och vänner, på hennes oskuldsfulla arndop trängde sig på henne i denna stund. Minnen Sa A B nr 3—9.