Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 3

Ett besök hos John Ericsson. Vi meddela här följande utdrag ur Han, Idelstidningens korrespondents reseskildringar från Amerika, specielt rörande korrespondentens besök i Newyork hos vär frejdade landsman: Viljen I nu vara mig följaktiga på ett besök uti huset n:r 36 Beach Street, så skolen I få göra hans personliga bekantskap. Jag tycker mig förnimma tusenfaldiga jarop skalla för mina öron, mitt hjerta klåppar häftigare än vanligt och oro bemäktigar sig mig. Och ändå vandrar jag helt lugnt utat North river för att vika utaf till ofvanämnda gata. Snart var jag vid n:r 36. Jag stannade en stund tvekande inom mig sjelt, huruvida jag verkligen var den lycklige, som inom några ögonblick skulle få stå ansigte mot ansigte med den verldsbekante uppfinnaren. Innan jag ringde på klocksträngen vid dörren, öppnade jag ännu en gång den portfölj jag medförde, hvaruti jag förvarade fotografierna från Långbanhyttefesten i i Wermlahd. Ack, hura glad kände jag mig ej, då jag uti dessa fotografier läste, huru Sveas barn fröjdade sig åt att s sålunda kunna fira den mans minne, som de lärt sig älska och värdera för hans snille, karakter och fosterlandskärlek. Ilanden omfattade klocksträngen och ljudet af metallen hade ej hunnit bortdö, innan dörren öppnades och en medelålders man på engelska bad mig vara så god och stiga in. Sedan jag sagt mitt ärende och blifvit anvisad plats uti emottagningsrummet, så lemnade mig den förekommande mannen för att, som han sade, underrätta kapten E. om mitt besök. Jag vill nu, medan jag väntar, berätta litet om lokalen, hvaruti jag befann mig. Det är på undra botten. Sjeifva emottagningsrummet sammanhänger med ett annat. större rum, I det förra är på midten af golfvet placeradt ett större rundt bord, hvarå ligger en bok, deri alla, som komma för att träffa kapten E., ha att skrifva sina namn. På ömse sidor . af kaminen äro ytterligare tvenne bord. — A dessa äro uppställda under glaskupor en mängd modeller af olika mekaniska uppfinningar Uti ena hörnet står å en piedestal en bröstbild af en af kapt. E:s amerikanska vänner. Vidare synes å ena väggen staden Newyorks hedersborgarediplom tll den utmärkte monitorsskapa ren. Efter några minuters väntan hördes någon komma mycket hastigt i trapporna, och inom kort fick Jag, helsa en af århundradets mest frejdade personligheter. Efter att hafva framfört min helsning öfverlemnade jag med några få ord Långbanhytte-fotografierna. Petta var etti a de intressantaste ögonblick af min resa. Att se huru den varmhjertade fosterlandsvännen öfverväldigades af rörelse, huru han en lång stund stod som fastnaglad och betraktade dessa sina barndomsminnen, hyddan der han tillbringat sin ungdom — kan ej beskrifvas med ord; slutligen yttrade han: Ja jag känner väl igen mitt hem, och med detsamma framsipprade ur mannens ögon några tårar, hvilka, säkerligen kommo ur hjertats källsprång. Ännu nägra minuter fortfor kapt. KE. att se på de anspråkslösa bladen, som visade honom huru hans vänner i bygden velat bringa honom sin hyllning. Det var som om man tänker sig en elektriserad talare, full af inspiration, eller som om man föreställer sig bilden af en vulkan, som börjar att sjuda öfver, da kapten E., efter den teckning jag nyss gjort, började att tala om de lidande norrländningarne. fär framstod åter den ädle mannen, som först och sist mest af allt älskar torfvan, der hans vagga stått, der han lefvat sin barndomsoch ungdomstid. Med hela glöden af sin fosterlandskärlek sade han: Mig tyckes man ej gjort nog — man tänker blott på morgondagen — hvad skall detta arma folk lefva utaf till hösten? Jag upplyste då om hvad regeringen redan gjort, hvad jag varit vittne till uti Göteborg, huru inom några minuter 30,000 rdr tecknats å dervarande börs af blott nagra firmor — och tillade: Inom hela landet samlar man bidrag. — Ja, jag har sett det af tidningarnex, fortfor kapten E,, tilläggande: jag har Nya Dagligt Ällehanda och Aftonbladet — men ännu har jag ej förnummit en enda röst, eller ett enda uttalande för att skaffa utsädesspanmål — och detta är dock det allra vigtigaste. Han frågade derefter om skeppsfarten och spanmålspriserna, och då jag lemnat de förklaringar 1 detta hänseende, som jag kunde, så tillade kapten E. helt ahspråkslöst: Jag har för sagde ändamål hemsändt en summa penningar, för att köpa 1000 tunnor dylik vara och skulle det ej vara tillräckligt, sa har jag sagt att man skall draga en vexel på mig för resten af beloppet. För att ej på minsta sätt vilja framstå med en antydan på sin frikostiga gätva, afbröt han allt vidare samtal i detta ämne, för att Angå uti ett annat, som ytterligare bevisade hans omtanka för Sverges väl. Att värna fosterjorden, att göra den stark genom sin egen kraft, att älska torfvan, fastän den gifver dålig skörd, och att skydda hemmen från en roflysten fiende, äro tankar, som sysselsätta honom på andra sidan Atlanten. Bröderna Lyon från Göteborg, hvilka äfven gjorde sin uppvaktning, medförde, den ene, ett bref från läraren i modellering vid Chalmersska skolan i Göteborg, hvaruti denne anhöll om fotografier af kapten E. för att här modellera hans bild. I stället har kapten E. redan hitsändt en i Amerika gjord bröstbild, af hvilken en kopia kommer att af ofvannämnde lärare modelleras. I det kapten E. nu tog farväl, frå mig om nlanen för min resa och d ade han